Döden i vitögat

Efter att ha jobbat klart för dagen satte jag mig i bilen för att åka hem. Det gick precis som vanligt (bra) ända tills jag kommit ut på vägen som leder mig till motorvägen. Jag fäller ner solskyddet för att slippa bli bländad av det ljusa ljuset och där händer det.

Åh fy f-n och flera svordomar.

Bara några få centimeter från mitt ansikte kryper en enormt stor, fet, äcklig, förmodligen dödlig, spindel omkring som om det var det mest naturliga i världen.

Jag trodde att jag skulle dö litegrann.

Jag hatar spindlar väldigt mycket så jag blir stel som en pinne, suckar, stönar och gnäller. Känner att jag nu inte är den mest observanta bilföraren i världen. Ena ögat försöker jag hålla på vägen och det andra på spindeln. Det går inte så bra eftersom spindelns obehagliga dragningskraft verkar övernaturligt stark. Jag svänger hastigt av vägen (som tur är finns det en bensinstation precis framför mig), stannar bilen och slänger mig ur den i ren skräck. En tant som står utanför macken tittar på mig som om jag inte är riktigt klok – vilket i och för sig kan stämma eftersom jag för tillfället inte är riktigt vid mina sinnens fulla bruk.

Jag funderar en sekund över problemet. Där kan jag ju inte ställa bilen och hoppas på att spindeln försvinner. Jag måste ju ta mig hem … alltså måste jag ordna det här. Nu.

Jag går och hämtar en stor näve papper och sakta för jag handen mot spindeln och försöker nypa åt den så att den ska fångas, mosas, dö. Det fungerar naturligtvis inte. Istället trillar den ner i utrymmet bakom växelspaken och jag ryggar tillbaka.Försöker andas djupa, lugna andetag. Jag försöker igen, men den där jävla spindeljäveln verkar hal som en ål. På tredje försöket lyckas jag och får tag i den, mosar, dödar. Jag håller handen så långt utsträckt ifrån mig jag kan, samtidigt är nyfikenheten stor, så jag vrider handen och får det bekräftat att spindeljäveln sitter fast där i pappret. Jag slänger monstret i soptunnan.

Då kan jag åka hem. Igen. Och halvvägs blir jag invinkad på blåskontroll av en polis.

Det gick naturligvis bra.

Fast jag undrar lite vad han hade gjort om jag på frågan ”Är det din bil?” hade svarat ”Nä, jag har snott den.”

Läs andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

0 kommentarer

  1. Svara
    A ons 8 sep 2010, 20:04

    Jag tror den har lagt spindelbebisar i din bil. De dyker troligtvis upp snart! Så var beredd.

    • Svara
      Janne tor 9 sep 2010, 11:04

      A: Du är ondskefull!

  2. Svara
    Erka ons 8 sep 2010, 21:19

    Hahaha hahaha hahaha vad jag skrattade när jag läste dette. Men inte för din skräck utan att jag kunde se mig själv i samma situation. Må all väldens spindlar försvinna från denna jord trotts att de ”kanske” är viktiga för vår planets ekosystem, vilket jag har svårt att tro.

  3. Svara
    H C Barregren mån 13 sep 2010, 19:41

    När min hustru hittar mig hulkande i ett hörn så tar hon spindeln i handen och slänger ut den medan hon muttrar något om att ”den är ju inte ens giftig”.

    • Svara
      Janne tis 14 sep 2010, 09:26

      H C Barregren: Giftig eller inte, de är potentiella mördarmonster.

Skriv en kommentar eller berätta något kul – då blir jag glad!


Den här webbplatsen använder Akismet för att minska skräppost. Läs om hur din kommentardata behandlas.