Det var en dag. Som vanligt. Jag jobbade och sen åkte jag hem. I brevlådan hade böterna efter min lilla (och extremt onödiga) fortkörning trillat ner i brevlådan. 1500 spänn för de fjuttiga 6 km/h jag råkade gasa för fort. Jag skulle nästan vilja påstå att det är fånigt att få böter för så lite. Och onödigt.

Nu är boten betald i alla fall.

Det var en dag. En fullspäckad. Från tidig morgon tills jag åkte hem. Då blev det svordomar bakom ratten igen när min ”roadrage” vaknade till liv. På 80-sträcka. Längst fram rullade en traktor som körde i 30 km/h. Traktorn är ett icke-problem, eftersom det är enkelt och går snabbt att köra om. Problemet är bilen bakom traktorn. Idag en stor Mercedes-suv som körs av en uppenbart livrädd kvinna i 70-årsåldern.

Trots upprepade tillfällen med både lång fri sikt och utan möten (alltså flera möjligheter att köra om den där traktorn på ett enkelt och säkert sätt), så ligger kvinnan kvar bakom och blockerar både bussen som ligger bakom henne och karavanen av 20 bilar bakom som också väntar på att kunna få köra om. Suck. Hon borde förmodligen inte ens sitta bakom en ratt.

Efter kvällsmat och det där vanliga hemmafixet (som görs när man kommer hem) så gick jag ut på en kort promenad. Med betoning på kort eftersom regnet blötte ner mig. Fel kläder för vädret eftersom jag inte förväntade mig något regn. När jag vände hem borta vid hamnkontoret blev hela världen alldeles jätteorange.

 

Hela världen blev galet orange en liten stund.

Det var en ganska vanlig måndag, med allt vad det innebär med morgon, jobb, möte, lunch och mer jobb. Sen när klockan slog fyra drog jag iväg till en grannstad och bytte ut min bil till en annan. En nyare och finare som jag köpte i torsdags. Blank och modern. Allt är lite ovant, men ändå ganska samma (eftersom det är en nyare modell av samma som jag hade).

Så när jag kom hem satt jag och tryckte på knappar och ställde in saker … tror jag. Sen tog jag en provtur runt en sväng. Bara för att.

Sa jag att den var blank och fin?

Jag hade glömt bort det där vägarbetet i morse när jag skulle till jobbet. Så när jag svängde av på den östra delen av landsvägen tog det tvärstopp och det blev en lång stunds väntan på lotsen som skulle ta oss förbi. Sen när jag väl passerat och äntligen fått upp farten igen, efter bara någon kilometer eller två, blev det stopp igen och ett nytt vägarbete med samma sak en gång till. Dubbelsuck och morr. Lång väntan igen och en lots förbi. Nåja, jag kom fram till kontoret till slut, även om det var över 20 minuter senare än vanligt.

När jag efter arbetsdagen (som var ganska mycket som vanligt) åkte hemåt, tog jag omvägen. Lite längre, men man slipper i alla fall stå still i förton evigheter.

Morgontrafiken och den lilla road-ragen gav sig till känna. Först var det en karavan av bilar som satt fast bakom ännu en av alla dessa sniglar. Det gick i 70 km/h på 80-sträckan, men personen kände sig ändå tvungen att bromsa ner till under 60 när fart­kamerorna passerades. När jag till slut lyckades köra om blev det istället helstopp eftersom det var asfalteringsarbete. Där blev jag stående i många och långsamma minutrar innan lotsen kom och körde oss förbi. Seg start på dagen alltså.

Men sen flöt dagen på. På kontoret jobbades det med det som det jobbades med. Sallad till lunch och eftermiddagen fortsatte med möte. Det var ändå lite av en lugn dag eftersom några av kollegorna antingen jobbade hemma eller redan försvunnit iväg på påskledighet.

Sen på vägen hem. Jag hade inte riktigt morgonens vägarbete i huvudet utan svängde av som vanligt. Sen kom jag på det och tänkte ”ah f-n, det kanske är lugnt”. Men tji fick jag, för minuten senare tog det stopp. Helstopp.

Efter att ha stått i en lång och väldigt stillastående kö i 15 minuter och väntat på att det skulle röra på sig vände jag bilen, körde tillbaka och ut på motorvägen och åkte den gamla Väderstadvägen hem.

Men nu, nu är det lång långledig helg och det är ju väldigt trevligt.

På vägen hem från kontoret stannade jag och tankade. Sådär som man gör. Så jag körde intill pumpen, klev ut ur bilen och sneglade på bilden bredvid. I passagerarsätet och baksätet mot mig satt två äldre personer och tokstirrade på mig på ett … udda sätt. Jäkla märkliga typer, tänkte jag och stirrade tillbaka … och insåg när jag såg hur deras blick skiftade att de inte alls tittade på mig utan på tanksnurran på deras pump.

Sen fortsatte jag hemåt till kväll.

Istället för det vanliga morgonmötet åkte jag iväg till bilverksta’n och fick mina vinter­däck ditsatta. Jag tänkte att det är bra att vara lite förutseende med tanke på att jag pendlar. Plötsligt dyker något snöoväder upp och då vill jag inte åka med sommardäcken (jag har råkat ur för det och det var f-n ingen lek att ta sig hem från jobbet då).

Annars är det en ganska vanlig fredag hemma vid köksbordet och nu ska jag äta lunch.