Ännu en tung dag

Idag var det en tung dag. I bilen på morgonen, när jag satt ensam och körde, vällde känslorna upp igen.

Jag trodde det skulle vara enklare om jag var på jobbet så att jag hade någonting att göra, någonting att tänka på, men jag kunde inte fokusera på någonting, tankarna for omkring, yrde runt i huvudet. Jag skrev ut bilden som Kulas föräldrar ville ha … och så försökte jag skriva ett brev, men det blev inget bra. Det är svårt att formulera sig. Det får bli som det blir, hoppas de blir glada för bilden i alla fall, för det är en bra bild.

Åt lunch med Kim, han fick också bilden på Kula och vi satt och pratade en stund, det kändes bra.

Åkte hem vid fyra och i bilen kom alla tankarna tillbaka igen. Efter att jag hade parkerat bilen så gick jag till Källar’n och pratade en liten stund med Micke. Att prata hjälper mig, det är skönt att kunna dela det här. Jag vet inte vad jag hade gjort om jag hade varit ensam.

Möter folk på stan som inte vet och hur skulle de kunna veta och jag klistrar på ett trött leende när de frågar hur det är och jag svarar; ”jodå, det är okej” fast det inte alls är okej. Det är inte okej. Inte okej alls … hur skulle det kunna vara det?

Somnade i fåtöljen. Vaknade med ett ryck en timma senare. Gick ut och tog lite luft, stannade och sa hej till Micke igen och fortsatte sen en liten promenad till innan jag gick hem och la mig.