Eftermiddagen kom och gick och efter att ha varit inne i grannbyn och köpt mig ett par nya jeans så gick jag och tog mig ett litet glas nere på krogen. Strålande solsken och på solskens­bänken där längs väggen var det varm sommarvärme. Så pass att när jag några glas senare lämnade min plats och gick hemåt, hade en snygg svettig blöt fläck på skjortryggen.

Man älskar ju strålande solsken och behaglig temparatur, det gör man. Att hela världen dessutom vaknat upp ur sin grå-bruna kavalkad av tråkighet och nu spricker upp i glad grön gör en ännu gladare.

Jag började dagen hemma. Det var jobb som vanligt, men vid köksbordet. Den lilla grann­bistron har smällt upp ett stort jävla tält som nu blockerar min utsikt från kökfönstret*. Suck. Sen åkte jag bort till bilverksta’n och fick mina sommardäck ditsatta och när det var klart åkte jag in till kontoret och fortsatte och resten av dagen var ganska mycket som vanligt.

* Det gjorde de i somras också, men då lovade de att det var en tillfällig lösning.

Jag gick ut på en liten kvällspromenad i fint kvällsväder. Men med lite för lite kläder på mig så var det faktiskt inte speciellt skönt. Men en bensträckare är väl alltid bra tänker jag och vänder småhuttrande hem igen.

Det blev en skön sovmorgon och eftersom vädret såg så himla trevligt ut gav jag mig iväg ut i skogen nästan direkt efter frukosten. Strålande solsken och fågelkvitter överallt. Naturen har verkligen vaknat till liv nu sista veckan och man börjar till och med se lite grönt på träden. Surrande humlor och fladdrande fjärilar såg jag också.

Jag gick på en stig som var översållad av ormar (snokar) som solade sig. Men de slingrade sig iväg fort som f-n när jag klev förbi. Så jag han inte knäppa någon bild. Sen drack jag medhavd kaffe i fågeltornet. Efter det gick jag tillbaka till bilen, sa hej till en Sävsparv (bilden ovan) och kisade mot en Brun kärrhök som cirklade över mig. På vägen hem åkte jag till en annan skog där jag också gick ett varv och njöt av solskenspromenad och skogens ljud.

Sen åkte jag hem och köpte mig en kebab.

 

En suddig bild på en Brun kärrhök (Circus aeruginosus).

Lördagskvällen ägnades bland annat åt årets deklaration för förra årets inkomster. Spännande värre alltså. Men det är ändå trevligt att jag i alla fall slipper kvarskatt, för det är ju en grej som känns ganska tråkig.

Rubriken ovan är ett citat från den gamle Benjamin Franklin som skrev det i ett brev till Jean-Baptiste Le Roy.

Det var frukostfika nere på kaféet. Solskensstros längs sjön efter det. Jag köpte mig en ny jacka. En exakt likadan vädertålig vindjacka som jag redan har – eftersom den gamla är trött och utsliten. Sen cyklade jag bort till föräldrahemmet där bror bjöd på lunch (och eftersom han fyller år i morgon åt vi en liten tårtbit och så fick han en liten present också). Sen gick vi bort till mamma och hälsade på henne en stund.

Ännu en sån där vanlig dag. Det skissades på saker som kommer att finnas i framtiden. Sen blev det stekt ris till lunch och eftermiddagen fortsatte med puts av förmiddagens jobb. Mer av det blir det sen när det har fått ”ligga till sig” lite.

Det pratades också om sommaren på jobbet, så jag har nu lagt in min semesterperiod i jobbets system. För mig är det konstigt tidigt och det känns otroligt avlägset att tänka på semestern redan nu. Jag vet ju knappt ens vad jag ska göra i helgen (jo, det vet jag). Tanken på semester gjorde däremot att jag började längta som tusan. Långledigt är ju superbehagligt.

Vid halv fem packade jag ihop och åkte hem. Det handlades, sen åts det lite kvällsmat och här ovanför är en bild från häromhelgen. Jag tänkte också att jag skulle städa, rensa och återställa min gamla dator, men det får vänta till en annan dag.

Det blev en hemmadag idag. Det var jobb, bollplankande och diskussioner om funktioner vi skissar på. Lunch blev det från mataffärens salladsbar och sen fortsatte eftermiddagen ungefär som förmiddagen.

Det var ett paket som dök upp vid dörren. Egentligen hade de nog kunna trycka ner det i brevlådan. Men men. En ny fin anteckningsbok eftersom den gamla börjar lida mot sitt slut. Samma modell som tidigare: En handbunden, liten A6:a, med behagligt läderomslag och 400 tunna sidor anpassade för reservoarpenna. En till mig och en till min kollega som också ville ha en.

När arbetsdagen tog slut cyklade jag bort till återvinningen med skräp. Sen hämtade jag ett paket till som dök upp i en utlämningsbox. Då blev det mer skräp, så jag cyklade bort till återvinningen en gång till. Efter det vände jag hem igen.