Lite bättre, men inte.

Det var lite bättre idag, men inte bra. Jobbade i alla fall och fick lite gjort. Och så är jag sådär fruktansvärt trött hela tiden. På förmiddagen orkade jag knappt hålla ögonen öppna.

Micke och jag åkte upp och hälsade på Kulas föräldrar på kvällen och det var så skönt att träffa dem. Befriande på något sätt. Det var så skönt att se att de klarar av det. Att de fungerar. De blev glada av att vi kom, att vi var där en stund och pratade, av bilden de fick. Bilden är bra (och jag är så glad att jag knäppte den, klockan fem på morgonen, på väg hem från K&Cs bröllopsfest). Mickes föräldrar var också där och senare kom Oscar och Niklas också dit, så vi satt där hela kvällen och pratade, om Kula och om gamla minnen. Ljusa och glada minnen.