Sista natten med John Irving?

Vissa böcker plöjer man igenom på ett par dagar, andra får man verkligen anstränga sig för att läsa. Som till exempel John Irvings ”Sista natten i Twisted River”.

Äntligen har jag läst ut den där jävla boken och jag vet inte riktigt varför jag under flera månader kämpat med den. För trots att det i grunden har varit en ganska trevlig historia, har jag legat och irriterat mig på hur den är skriven, blivit smått förbannad och slängt den ifrån mig, för att senare plocka upp den igen och fortsätta.

Det är som jag skrev när jag hade läst ungefär halva boken: Det är oändliga beskrivningar och upprepningar av varenda liten detalj … ibland nästan lite tvångsmässigt och som utfyllnad för att få till en riktig tegelsten istället för att fokusera på storyn … minst hälften av den kunde nog strykas.

Sen såg jag också presentationen av boken på förlagets hemsida, de skriver ”John Irvings nya roman, enligt många kritiker hans allra bästa, är ytterligare ett prov på den berättarkonst som gjort honom känd över hela världen”.

Eh, vad är det för kritiker och har vi läst samma bok!?

Läs andra bloggar om , , , ,

Skriv en kommentar eller berätta något kul – då blir jag glad!


Den här webbplatsen använder Akismet för att minska skräppost. Läs om hur din kommentardata behandlas.