Surgubbe

När jag blir gammal ska jag bli en sur gammal gubbe. En sån där som hötter med käppen och muttrar ”dagens ungdom”. Jag märker av tendenserna redan nu, förutom käppen då. Och höttandet. Det är bara surheten än så länge. För jag kommer på mig själv med att jag retar mig på småsaker. Onödiga saker och jag tänker ”varför irriterar jag mig … ta ett djupt andetag och strunta i det istället”.

– Tant kan väl gärna vänta med att leta efter och plocka upp portmonnän tills kassörskan har slagit in alla dina varor och berättar slutsumman för dig.

– Sväng gärna ut med din bil rakt framför mig så att jag måste tvärbromsa. Det tycker jag är jättebra gjort.

Suck. Men människor är så jävla jobbiga ibland.

Varför klottras det ful-grafitti på fina hus och inte fin-grafitti på fula ställen?
Varför måste snorungarna som just fått körkort åka rally på nätterna?

– Klipp er och skaffa er ett jobb.

Dumma idioter tänker jag muttrande för mig själv och plötsligt inser jag att jag redan är den där sura gamla gubben.