Att skratta eller inte skratta, det är frågan

Fan. Nu känner jag mig tragisk. På riktigt. Jag kommer inte ihåg när jag skrattade sist. Alltså skrattade på riktigt. Jag har inget minne av att jag har gjort det på ett tag. Ett ganska långt tag uppenbarligen. För jag minns verkligen inte. Ett skratt så att tårar börjar rinna. Hjärtligt. Det finns liksom inte och jag saknar det. Det är jävligt sorgligt, eller hur.

0 kommentarer

  1. Svara
    Walla tor 8 feb 2007, 22:16

    skulle vara isåna fall när vi skrattade åt dom som skulle hälsa på varann i sthlm… handslag?…eller… ja det blev en halvkram….hahaha fy fan vad roligt det såg ut…

  2. Svara
    Janne tor 8 feb 2007, 22:22

    Just det. Det var roligt. Men jag menade ett sånt där skratt som är stort. Ohejdbart. Tårar som rinner. Magknip. Ett skratt som blir så mycket att det nästan blir jobbigt till slut.

Skriv en kommentar eller berätta något kul – då blir jag glad!


Den här webbplatsen använder Akismet för att minska skräppost. Läs om hur din kommentardata behandlas.