Konvalescensen

Mina ärr ser ut att läka som de ska. Alla bandage och tejper är nu borta förutom över dränagehålet som fortfarande har en tejpbit över sig. Svullnaden däremot, 2½ vecka senare, är fortfarande ganska … svullen. Speciellt på insidan känner jag hur det stramar och är tjockt som en stor boll. Det märktes särskilt igår när jag kom hem ifrån jobbet och varit igång hela dagen. Idag likaså.

Lite har det väl antagligen lagt sig jämfört med första veckan, men jag är otålig och vill att läkningen ska gå snabbare. Jag är trött på att behöva ta det försiktigt och jag är trött på den där ömma svullna sidan. Jag rör mig alltså fortfarande som en gammal gubbe och längtar till exempel efter att kunna sova även på höger sida.

Cykla har jag däremot börjat med i och med att jag började jobba igår. Bara jag tar det det försiktigt och står upp med mjuka knän över alla ojämnheter så går det bra.

Svullnaden dock.

Och det där märkliga att jag inte har någon som helst känsel i huden fast den ändå gör ont. Och att det (typ) kliar på insidan. Och de ömma revbenen…

Nåja.

Skynda på nu kroppjävel. Läk. Fort.

Läs andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Skriv en kommentar eller berätta något kul – då blir jag glad!


Den här webbplatsen använder Akismet för att minska skräppost. Läs om hur din kommentardata behandlas.