Håll käften gubbjävel

Nu i sommar har det suttit ett gäng gamla gubbar och festat väldigt mycket där jag bor. Sitter de inte på uteplatsen nedanför, sitter de inne med fönstren öppna (och de vetter mot mina). En av gubbarna har ett skratt som låter som en hes och skadskjuten fiskmås när han skrattar.

Oftast är han småfull (förmodligen mest hela tiden) och på ett monumentalt bra humör. Och han skrattar högt och hela tiden. Han skrattar f-n i mig oavbrutet och konstant.

Men inte kan en person vara sådär glad hela tiden? Det är onormalt. Det måste vara något fel på honom.

Eller mig.

För jag börjar hata det där djävla skrattet.

Läs andra bloggar om , , , , , , , , , , , ,

2 kommentarer

  1. Svara
    Jontas ons 6 aug 2014, 08:01

    Är det inte som att vara i Magaluf? ”Där måsarna skrattar sig hesa”? Lite Medelhavskänsla?

    • Svara
      Janne ons 6 aug 2014, 08:13

      Jontas: Nej, det är snarare som att bli tvingad att lyssna på de där som sitter på parkbänken.

Skriv en kommentar eller berätta något kul – då blir jag glad!


Den här webbplatsen använder Akismet för att minska skräppost. Läs om hur din kommentardata behandlas.