Paniken sprider sig och jag är redan naken.

Paniken sprider sig lite lätt när jag slår in telefonens pin-kod för tredje gången och den svarar med ett ondskefullt ”kontakta din leverantör för PUK-kod”. Jag har tre koder i huvudet. Det är de jag använder till det mesta. Tydligen har inte min mobil varit avstängd sen jag köpte den förra året och tydligen så bytte jag aldrig koden till någon av dem när jag fick den.
Jag börjar leta bland mina papper, i skåpet där jag har alla såna där uppgifter, men icke. Jag kollar i en pärm, i en låda, i en gammal filofax … ingenstans hittar jag uppgifterna från min mobilleverantör. Jag känner mig redan naken. Ska jag behöva vara utan mobil under de dagar det tar för dem att skicka mina uppgifter?
Så kommer jag på … kan det? Det sista stället att leta på. Jag bläddrar i en tjock bunt med gamla papper … och där, ett enkelt A4-blad, gömt bland mängder av annat. Koden. Jag behöver inte vara naken.