Ibland är det kanske bättre att vara tyst?

Jag är en få-ordig typ. Jag pratar inte speciellt mycket. Tystlåten. Ibland säger mina vänner till mig att jag måste vara tyst. Ironiskt menat förstås eftersom jag troligen suttit tyst i en timma och inte sagt ett knyst. Ibland önskar jag att jag var annorlunda på den punkten. Att jag hade ett flöde, att jag var en sån där som har så himla lätt att prata med allt och alla. Ibland. Annars är jag ganska nöjd med att vara tyst. Det pratas nämligen väldigt mycket utan att något sägs.