När man ser döden krypa på

Jag åkte in till den trötta grannstaden och köpte ett par jeans. Jag råkade köpa två par solglasögon också (eftersom de typ var nästan gratis).

Grannstadens centrum känns sorglig när man är därinne. Stadskärnan är döende. På gränsen till tragisk. Visst är det den här grejen med både Corona och ”personlig lockdown” just nu, så många är kanske hemma, men det handlar inte om att det idag var folktomt. Det här har pågått i många år. Coronaåret har nog bara skyndat på det litegrann.

Butik efter butik bommar igen och de tomma butikslokalerna blir allt fler och fler. Med all säkerhet är det både näthandel och det stora affärsområdet i utkanten av staden som långsamt stryper centrum. Kunderna väljer självklart det andra eftersom det både är smidigare, bekvämare och enklare.

Vad som behövs är en total, radikal och kostsam förändring. Staden tillsammans med handlare och fastighetsägare behöver göra om i grunden. Både butikslokalerna och gatubilden behöver förändras. Att besöka måste vara lite av en upplevelse. Annars finns ingenting kvar snart.