Dagen då människorna i staden vaknade till liv igen

Det händer något med människorna ibland. Där de plötsligt blir lite rakare i ryggen och blicken fästs uppåt och långt bort. Där de går som med ett leende på läpparna och där de äntligen får knäppa upp jackan eftersom himlen är blåare än blå och solen faktiskt värmer. Så som det var på lunchen idag. När jag gick en omväg för att hämta en lunch och bara för att det var som det är.

Som vår.

Så jag tog ett kort på några främlingar. Plötsligt stod de bara där mitt på trottoaren, vända mot solen och det såg ut som att de njöt.