Det där att tappa tron på mänskligheten

Nu blir jag sådär arg igen. Eller ledsen, förbannad, sur och allt som hör till. Hur är det ens möjligt att de där nazisterna kan tillåtas röja runt i Almedalen? Jag ser klipp när de pratar och det låter som att de är mentalt handikappade. För visst måste det vara så att det är något som är allvarligt fel där inne i skallen om man hatar människor enbart baserat på härkomst, läggning, religionstillhörighet eller färg på huden på det där sättet som de gör?

Jag ställer mig frågan om de egentligen inte borde spärras in någonstans. För väldigt lång mentalvård och avprogrammering.

Något som också gör mig beklämd är att 1. Den lilla grupp det faktiskt är sätter agendan på det där sättet och 2. Deras härjningar gör dessvärre att SD normaliseras ännu mer. Det skrämmer mig nästan lika mycket som nazisternas framfart.

Sen går jag in och kollar igenom flödet i den lokala FB-gruppen och där någonstans tappar jag fullständigt hoppet om mänskligheten.

Det är kört.

Det är lika bra att ge upp.