Det där med att kämpa med sig själv

Jag tycker att det är en riktig pina. Det är jobbigt och utmattande, ibland gör det plötsligt ont och det är oändligt jävla tråkigt. Sen blir jag andfådd så att jag nästan kollapsar och hjärtat rusar iväg. Hade det inte varit för att min hälsa blivit så mycket bättre, min lungkapacitet hade ökat och den där förbannade jäkla förtjockningen visat en markant förbättring på senaste undersökningen, så hade jag aldrig fortsatt på samma sätt med vad som nu blivit mina försök att börja springa. Idag gick det väldigt trögt. Motståndet var totalt och det var tungt och jobbigt. Trots det blev det min femte snabbaste runda någonsin.

Nåja, någon gång i framtiden kanske jag ändrar mig och tycker att det är roligt. Men än så länge gör jag det inte.

Fy.

Läs andra bloggar om , , , , , , , , , , ,

Skriv en kommentar eller berätta något kul – då blir jag glad!


Den här webbplatsen använder Akismet för att minska skräppost. Läs om hur din kommentardata behandlas.