En kort glimt av en märklig barndom

Jag fick just en flashback. Ett glimt av ett minne från barndomen och skolan när jag gick i mellanstadiet. Hjärnan är konstig så. Skickar en tillbaka helt plötsligt. Skolan då var ännu konstigare. Såhär efteråt förstår jag att jag hade en idiot till lärare.

Jag var ibland ett konstigt barn. Eller som barn är. Jag fick infall och gjorde saker jag fick för mig. Små idéer som jag ville testa. Som t.ex den dagen jag kom jag till skolan och hade färgat håret orange och blått med vattenfärg. Varför? För att jag tyckte att det verkade kul och jag gillade väl de färgerna den dagen. Ett infall.

Frökens reaktion däremot. Övertramp de luxe. Hon tvingade ut mig till toaletten så att jag fick tvätta håret i handfatet. Jag fick inte komma tillbaka till klassrummet förrän färgen var borta.

Såhär i efterhand tänker jag att vilket sjukt jävla beteende av den läraren. Jag förstår heller inte varför hon reagerade så starkt. Inför klassen. Jag antar att jag kan ha varit lite lätt obstinat och ville ha mitt färgade hår, men va f-n. Jag var ändå bra i skolan. Lugn. Inga problem. Bråkade aldrig. Läste bra. Gillade orange och blått. Så om jag ville ha det så, då skulle jag fått ha det och vilken hårfärg jag ville ha borde hon inte bry sig om.

Jäkla kärring. Jag blir f-n arg när jag tänker på det.

En annan gång målade jag mina vita manchesterbyxor prickiga med en spritpenna. Men det är en annan historia.