En museumlördag med naturhistoria uppe i Stockholm

Jag gick upp ur sängen, åt lite frukost, slängde in mig i bilen och åkte upp till Stockholm. Jag tänkte att en museumlördag kunde vara trevligt. Och Naturhistoriska är det. Trevligt alltså. Om det inte vore för alla skrikande ungar. Med skrikande menar jag bokstavligen skrikande. En unge stod till exmpel bredvid mig och skrek rakt ut allt vad han orkade bara för att det ekade så bra. Det var nästan så att jag fick lust att klippa till den jäveln. Eller hans föräldrar som helt menlöst sa åt till honom ”Men Alexander, sluta nu” varpå han fortsatte att skrika för att få eko.

Jag gick in i ett annat rum.
 

 
Men ändå. Det är väldigt trevligt att strosa runt där. Nästa gång kanske jag borde ta med mig både öronproppar och hörlurarna och gå runt där i min egen lilla värld och titta på figurer föreställande förfäder. De där som fanns för väldigt länge sedan. Eller ”alla mammors mamma” … eller vad man nu ska kalla den där apliknande kvinnan (Homo Habilis) som sitter hukande i en monter.
 

 

 
Och så alla dessa fåglar, skelett, uppstoppade djur, stenar och figurer föreställande allt möjligt från både nu och då. Som till exmpel ett de här pingvinerna som stod i en glasmonter. Sen fikade jag lite också.

Sen satte mig i bilen och åkte hem igen.