Borta
En dag på favoritmuséet med Basquiat (och många andra)
Jag var artsy-fartsy idag och strosade runt där nere på
I början var det så jäkla lugnt och skönt. Eftersom jag var tidig så var det stundvis alldeles stilla och folktomt därinne. Det var underbart att kunna gå i lugn och ro. Traditionen att hoppa in i evigheten var såklart med i Yayoi Kusamas permanenta installation ’Gleaming Lights of the Souls’. Den franska konstnären Sophie Calle var bitvis både smårolig och tankeväckande. Speciellt delen ”De blinda” – där hon frågade 23 personer som är födda blinda vad deras bild av skönhet är – är otroligt fin.
Lugnet varade inte såklart. Ledig långfredag fick folk att välla in i drivor. Efter ett par timmar var det istället mer folk än jag någonsin upplevt där nere. För mycket folk är faktiskt inte jättekul.
När jag gått runt ett varv i en hel drös med timmar så gick jag bort till tåget och åkte tillbaka. Egentligen hade jag tänkt att ta ett varv i Helsingør också, kanske gå bort till Vaerftets Madmarked. Men det var så pissigt väder, så jag hoppade på färjan och åkte hem till Sverige istället.
Sen tog jag min bil och åkte hem till min egen lilla stad.
En ny dag, en annan plats och ett annat sätt att åka
Hotellfrukost är najs när man är ledig. En liten, men god och bra. jag gillar det där att svulla långsamt när man vet att dagen ligger framför en. Skrikiga ungar i frukostsalen och gnälliga tanter vid bordet bredvid var däremot mindre morgontrevligt. Vad är det med vissa föräldrar som inte säger till sina barn att lugna ner sig när de är i såna miljöer?
Sen packade jag ihop, lämnade min väska i bilen och gick in till färjeterminalen. Idag blev det att prova något nytt: Att åka över utan bil och åka kollektivtrafik. Först färjan (morgonfärja på en långfredag är tydligen lugnare än vanligt). Sen ner till pendeltåget och swoosh, tre stationer senare och en kvarts promenad så var jag framme.
Hej igen Louisiana, dig gillar jag att besöka!
Man tar en liten tur söderut
Ledig skärtorsdag och idag var det däckbyte på morgonen. Så kan det gå när man glömmer ledighet när man bokar tid. Så nu sitter sommardäcken på. Efter det åkte jag hem och käkade frukost, bokade hotellrum, packade väskan och drog iväg söderut. En liten miniutflykt. Bara för att.
En hel drös med timmar senare, efter en lång E4 och stopp på grund av någon olycka som skulle bärgas, så landade jag i Helsingborg. Incheck på hotell och sen ut på stan. Jag stånkade mig upp till Kärnan och fick lite svindel när jag där över eftersom räcket var orimligt lågt.
Sen blev det en jättesen lunch eftersom det nästan var kväll och mer runtstrosande på stan innan jag blev trött och gick tillbaka till hotellet. Jag somnade sött.
Segstartad lördag blev en intensiv och högljudd knasmiddag
Oj så segt det var att komma igång efter nattens festligheter. Men upp till frukost och sen en promenad runt någon naturslinga där i området där Anders bor. Sen följde en ganska lugn dag. Vi åkte in till stan igen, åt en svintråkig kebab som inte smakade någonting och satt och chillade i sofforna på O’Learys på Hötorget innan vi åkte hem igen för lite vila och dusch innan kvällen.
På kvällen blev det middag. Vi hade bokat in oss på Punk Royale där vi fick 22 rätter under två intensiva, smågalna timmar. Det var trångt, lite udda, rökmaskiner, högljutt och väldigt roligt! Vi fick rätt efter rätt, blev matade (!) och bordet fylldes med dryck. Jag kommer inte ens ihåg hälften, men det var (bland annat) belugakaviar, en slags svampsoppa, räkspett, kycklingkebab, anklever, physalis med någon krämgrej, hummer, ”överkörd häst” (någon typ av råbiffsvariant), musslor, ostron, kardemummabulle och något glassliknande där på slutet. Maten var ganska ojämn och till slut smakade nästan allting likadant, men en upplevelse var det.
Telefonförbud betydde att mobilen låg inlåst i en plåtlåda under middagen. Men jag hann knäppa ett par bilder när lådan kom tillbaka.
Sen avslutade vi kvällen med en drink på ett hak och några av oss åkte hem och somnade sött, medan andra halvan av gänget drog på nattklubb igen.
En jobbfredag med sol övergick till en helg med boyzen
Som förra fredagen så skiner solen även denna och det är ju väldigt trevligt eftersom jag sitter vid min köksfönster och jobbar. Att se solskenet och den blå himlen gör mig lite glad på något sätt.
Det var några möten och en ganska vanlig fredag fylld med jobbsaker som gjordes. Vid tre tog den delen av dagen slut och jag blev jag upphämtad för att åka till Stockholm med herrklubben.
Vi landade hemma hos Anders vid halv sex där vi chillade loss med mat, vin, gött häng och diskussioner om livet, universum och allt däremellan. Sådär som man gör. Sen drog vi in till stan och gick till Berns och svirade loss på nattklubben där. Det kändes lite extra trevligt eftersom vi stod på gästlistan och fick komma in på direkten.
Sen vid halv tre (eller vad klockan var) trillade vi hem igen.
En roadtrip kommer till vägs ände
Vi åkte en timma bort till Puttgarten, lämnade Tyskland i och med färjan över Fehrmarn bält och landade i Rødby. Sen rullade vi hemåt. Full fart genom Danmark, över Øresundsbroen tills vi till slut körde på svensk mark igen. En fullproppad E6:a upp mot Helsingborg innan vi bytte till E4:an och plötsligt var trafiken lugnare och vi for hem till den lilla staden.
Det kanske var en onödigt seg hemresa, men jag ville hem. Framåt kvällskvisten släppte jag av de andra och parkerade bilen, sen klev jag in i den lilla lyan, packade upp min väska och tog det bara lugnt en stund innan jag slocknade lite senare på kvällen.
Kiel, du är en tråkstad (vår roadtrip fortsätter hemåt)
Efter frukosten drog vi iväg norrut för att röra oss åt rätt håll. Tillbaka in i Tyskland och planen var Kiel. Det såg trevligt ut … på bild. Så vi körde, körde och körde. Med låååånga köer både runt Bremen och Hamburg (som vi passerade igen). Som alltid eftersom man mer eller mindre är tvungen att göra det om man ska norrut.
Som jag tidigare nämnt. Tyskarna är fan helt värdelösa på få flyt i trafiken. Resan tog två timmar längre än planerat enbart för att trafiken inte alls funkar runt städerna. Jag har till exempel aldrig någonsin passerat Hamburg utan att det är långa köer där runt stan. Samma sak varenda jäkla gång.
Men vi kom fram till slut.
Bilderna av staden jag såg på Google är verkligen inte vad man får när man kommer dit. Kiel är f-n en tråkig och ganska ful stad (det vi såg av den). I Bootshafen där i city var det någon slags festival med band som spelade (inte så bra musik). Vi satte oss på ”Azul” som skulle vara en tapasbar men kanske egentligen var mer av pizzeria. Jag tog en kycklingsallad som var fullständigt dränkt i en märkligt syrlig dressing. Det var inte bra och egentligen borde jag skickat tillbaka den. Men jag orkade inte.
Både jag och de andra gav upp tidigt. Trötta efter dagen och veckans farande. Hotellsängen lockade mer än staden och den där festivalen eller vad det nu var det skulle föreställa.
Där och då kickade också hemlängtan in och stadens tråkighet spädde nog på den.
Man hänger kvar och chillar i väldigt trevliga Utrecht
Hotellets frukost var liksom rörigt uppställd. Allt var lite huller om buller, vilket gjorde det svårt att hitta det man ville ha. Men det gick. Mätt blev jag. Sen lämnade jag de andra och gav mig ut på egen hand. Planlöst strosande med kameran. Utrecht är en väldigt pittoresk stad. Små gränder, kanaler och mycket träd överallt.
Man behöver ju lite egentid även om man är på en roadtrip tillsammans. Så jag irrande längs kanaler, hittade tvärgator, hamnade på ett torg där jag satte mig och tog en kaffe på kafé. Som tydligen var svenskt upptäckte jag när damen bakom disken plötsligt började prata svenska med mig.
Jag irrade runt ett tag. Köpte gelato som var smaskens och fortsatte snubbla fram och tillbaka mellan gator … och andra gator. Fin stad ändå. Kanalerna gör det extra mysigt. Sen gick jag bort till en större kanal, som följs av som en park, sen zick-zackade jag mig tillbaka till hotellet för en liten siesta. En kort. Annars kommer segheten.
Jag vandrade tillbaka mot stan, mötte upp med Niklas och vi satte oss på en uteservering. Sen fortsatte vi in mot centrum och mötte upp med Stenis. Middag blev det på en mexikanare som låg en bit bort. Gott, men lite snällt. Mätta och belåtna gick vi sen till ”Neude” (det stora torget med massor av uteserveringar) och drack en drink (eller tre). Vid tolv-ish lämnade jag grabbarna och gick tillbaka till hotellet.
Efter ungefär 25000 steg och en och en halv mils promenad kröp jag trött sen ner i sängen.
Man åker en sväng och hamnar i ett lands fjärde största stad
Upp, hotellfrukost och iväg längs en ny väg, mot ett nytt land och en ny stad. Hej då Bremen, du var trevlig men det blev dags för ett nytt litet äventyr. Efter några timmars åkande sydväst och med en kaffepaus på ett sunkställe längs vägen, hamnade vi i Nederländerna för att till slut rulla in i vår nya stad.
Hej Utrecht, dig har jag aldrig varit i förut!
Ny stad, men samma rutin. Det var incheck på ett nytt hotell (som kändes nybyggt och fräscht) för att lämna väska, gå på toa och ”fräscha till oss lite” innan vi gav oss ut.
Sen traskade vi bort till stadens centrum. En aning kvavt gjorde det småsvettigt när vi planlöst strosade runt. Sen landade vi på en uteservering där vi bara satt och chillade en stund med ett kallt glas. Det är något speciellt och skönt med att sitta sådär och bara ta det lugnt, glo på folk och ha det gôtt.
När kvällen närmade sig förflyttade vi oss bland vindlande gator och kanaler. Vi hittade ”Mahanakorn”, en krog nere vid vattnet där vi svullade oss mätta på svullig Thai-mat.
Kvällen fortsatte med ännu mer runtstrosande innan vi till slut landade på ”De Luifel” vid torget ”Neude” som var överfyllt av uteserveringar. Det var ett trevligt hak och några Limoncello Spritz svalkade fin-fint i den sköna sommarkvällen.
Sen blev klockan sent och då gick vi tillbaka till hotellet och våra rum.
Man åker iväg en sväng och hamnar i en tysk gammal stad
Ugh. Första natten borta brukar betyda halvdålig sömn. Så även den gången. Att rummet dessutom var onödigt varmt hjälpte inte till. Plus att det någonstans utanför brummade vad jag antar ett aggregat av något slag. När jag väl börjat höra det där lilla oljudet, gick det inte att värja sig från det.
Det blev frukost på hotellet (inte så stor, men bra). Efter pack och utcheck drog vi iväg. Många och långa mil söderut, över Fehrmarn bält till Tyskland tills vi — efter att ha roadrage:at lite över att tyskarna f-n är sämst på trafik med ständiga köer runt Hamburg — till slut hamnade i Bremen … och där har jag ju faktiskt varit förut en gång.
Vi checkade in på ett hotell som kändes fräscht och modernt och gav oss ut på stan direkt. Runt strosande där i Mitte (stadskärnan) för att hitta något ställe att äta på. Det blev en av torgets serveringar som verkade trevlig. Det var liv och tjohej där i alla fall.
Tjohej ja. Nåja. Visst var det najs att sitta där i folkvimlet, men maten. Hmm. Jag fick för mig att jag ville ha en burgare och den var f-n skräp. Det är nästan imponerande att det går att misslyckas så pass med den mest enkla maträtten som finns. Becks Bistro, dig kommer jag aldrig mer äta på. Pommesen var i alla fall goda.
Servicen var det egentligen inget större fel på, förutom att den kändes konstigt stressig. Personalen bokstavligen sprang mellan borden, nästan som kastade fram grejerna för att spara tid. Det var jättekonstigt. För så stort var inte stället och de var ändå några som jobbade. Man ville nästan säga åt dem att chilla lite.
Vi lämnade torget och strosade ner till floden och ”Wesserpromenade” där det var med liv och rörelse. Vi hamnade på Feldmann’s Bierhaus som kanske var lite av ett sunkhak, men vi hade det trevligt. Tyskarna var glada och kollade på fotbolls-EM. Sen kanske de inte var så glada längre.
Sen kom kvällen och då blev det dags för att gå tillbaka hotellet och somna.