En riktig skitdag

Jag har sovit skitdåligt i natt, oroligt som f-n, vaknade flera gånger. Jag drömde säkert massor men jag kommer inte ihåg någonting av det … vaknade ”på riktigt” vid strax efter nio. Gick upp och käkade lite frukost och gjorde mig sen i ordning. I duschen kom tårarna igen.

Jag vill inte att den här dagen ska finnas.

Vid elva träffades vi allihopa och fikade tillsammans. Satt där en timma kanske och gick sen upp till blomsteraffären och köpte en handblomma till senare, strosade lite på stan och gick sen hem och bytte om till kostymen.

Att gå ner till och stå där utanför kyrkan var hemskt, det kändes som om jag ville springa därifrån. Det kändes som om jag inte skulle klara av det alls, mina ben höll mig knappt uppe … och att sitta där inne och se kistan gjorde att gråten kom forsande och senare när det var dags att gå fram till den och ta farväl … så stod jag där med tårarna rinnande ned för kinderna och hela jag skakade. Hade inte Cattis hållt i mig hade jag nog rasat ihop … men ceremonin var fin, kyrkan är ljus och enkel och allt var egentligen väldigt bra och prästen som höll i det gjorde ett kanonjobb. Men hur bra det än var så var det här en av de värsta dagarna i mitt liv.

Efter kyrkan var det minnesstund i Kungasalen och där satt vi en stund och pratade, drack kaffe och åt bakverk. Då kändes det bättre, men efteråt kände jag mig helt utmattad.

Var hemma en stund, bytte kläder och gick ner till Källar’n och satt där med hela gänget; käkade lite och drack ett par öl och pratade om dagen och hade det trevligt tillsammans, gick sen upp till Hörnet en sväng och sen hem och la mig.