En riktigt skön söndag och en promenad i naturen

Efter morgonen – frukost, dusch och allt det där som man gör – så satte jag mig i bilen och gav mig ut på den blåsiga slätten. Jag svängde av från den stora vägen, ut på landet, parkerade bilen och gick ut i naturen.

Skog, fågelkvitter och totalt lugn.

Jag följde stigen men visste inte riktigt vart jag var. Så jag gick och jag kom till en stenstrand där jag tog kort på en gren och sen fortsatte jag ännu längre bort och njöt av stillheten, solen som tittade på mig mellan grenarna och vinden som ven i trädtopparna.

Det är lite konstigt ändå hur det där har ändrats med åren. Hur jag i ungdomens dårskap inte förstod naturens lugnande effekt och mest tyckte att det var ”mäh, kan vi åka in till stan igen” och hur jag nu uppskattar den på ett helt annat sätt och hittar lugnet i den. Speciellt när vattnet kommer nära och man hypnotiseras av vågorna.

Det är som det är, för när Fan blir gammal blir han religiös.