En vanlig torsdag och en väldigt irriterande kärringjävel

Morgon, check-in med teamet i Filippinerna och sen igång med dagen … som rullade på ganska mycket som vanligt. Blandade småsaker med lite allt möjligt.

Sen blev det lunch och det blev ett surt och irriterat suckande.

Alltså vad är det med kärringar och deras ettriga hundar!? När jag kom tillbaka efter att ha hämtat en lunch stod en tant inne på gården vid porten bredvid kontorets. Hennes två hundar sprang omkring – okopplade – och högljutt skällande. När jag närmade mig sprang de fram, hoppade upp på mig, skällde ännu mer och lämnade smutsiga och blöta tassavtryck på mina byxben.

– ”Hörrödu, de där hundarna får du hålla kopplade”, ropade jag till tanten.
– ”Men jag bor här”, svarade hon.
– ”Jaha, men de hoppar på mig och skäller väldigt mycket”.
– ”Ja, de är ju vattenhundar, så de gör så”, sa hon otrevligt tillbaka.
– ”Jaha, det skiter väl jag i, sätt koppel på hundarna”, morrade jag tillbaka.

Sen gick jag irriterad in till kontoret, borstade av mina nedsmutsade byxor, åt min lunch och fortsatte sen att jobba resten av dagen. Strax innan fem åkte jag hemåt, genom den duggregniga slätten, till min lilla stad.