Jag hittade ett dokument med skrivna rader som jag tydligen skrev mellan 1992 och 1997. Blandade betraktelser, tankar, funderingar, påbörjade noveller som inte avslutats och … host host … dikter. Pretentiös är bara förnamnet. Jag skummar igenom en del och blir generad. Det är med skräckblandad förtjusning jag ser vad jag har skrivit. Texten nedan är bara en betraktelse, från samma café som jag fortfarande sitter på flera gånger i veckan.

”Det är inte så farligt nu när man suttit här inne en stund” sa damen och mannen svarade ”Det är varmare ute”. Hon satt och läste en veckotidning och han satt mitt emot och såg uttråkad ut. Jag sitter i hörnet, bredvid dem. Lyssnar i smyg och tittar. Mannen ville läsa 91:an och damen räckte honom tidningen.

Jag har aldrig förstått grejen med 91:an, att den skulle vara så rolig – kanske för att jag aldrig har gjorde lumpen?

Tre generationer kvinnor (det måste det vara) satte sig i den rökfria avdelningen. Människor går fram och tillbaka, hämtar kaffe, tar påtår, ser väldigt nöjda ut.

Damen bredvid mig tar upp ett läppstift för att bättra på färgen på sina läppar, säger något om ”borde ta en tablett” och mannen går och hämtar ett glas vatten. Hon tackar. Mannen, uppenbart rastlös, vill inte fika längre, vill gå.

Jag är nu ensam i den här avdelningen. En flicka ur personalen kommer in och tömmer bordet där paret förut satt, hon glömmer att torka av det.

Väntar på att någon ska komma så att jag får fortsätta med det jag gör och så tar jag en klunk av det kaffe som nu har svalnat, men det gör ingenting för jag tycker om ljummet kaffe.

Läs andra bloggar om dokument, skriva, text, 1992, 1997, betraktelser, tankar, funderingar, noveller, dikter, generad, skräckblandad förtjusning, cafe, pinsamt, pretentiös