Jag har ju, som många vet, aningen dålig karaktär ibland (ofta). Eller kanske ska jag skylla på mina vänner och bekanta som drar ner mig i fördärvet. Hur som helst. Efter en (två) ”After work” tänkte jag gå hem när någon (som vanligt) hasplade ur sig ”nämen Janne, inte ska du gå redan, stanna, bara en till…”. Och jovisst, det var trevligt och ölen smakade ju bra. Så okej då. Varför inte. En öl till har väl ingen dött av.

Och det är nu vändningen kommer. Fast tvärt om. För det finns varken vändning eller knorr.

För så blev det faktiskt. En öl till och sen fick det vara nog med det. Efter den där sista ölen tog jag mig själv i kragen och gick. Klappa mig på axeln och säg att jag är ordentlig, för hade jag stannat kvar på en till en gång till, hade kvällen kunnat sluta illa. Jag känner det i knäna. Det hade kunnat sluta riktigt illa. Och med det menar jag Kristusfylla … och det vill jag ju såklart inte vara med om.

Så karaktär har jag tydligen. Ibland i alla fall.

Fortsätt gärna att klicka här för att ge mig ännu en röst. För det är ju kul (för mig) att hamna högt upp på listan.

Läs andra bloggar om dålig karaktär, karaktär, vänner, bekanta, after work, öl, faktiskt, krage, axel, ordentlig, en till, kväll, illa, kristusfylla