Kalla mig okänslig – eller realist kanske – men det kom en kvinna insmygande på kontoret. Helt plötsligt stod hon bredvid mig och på knagglig engelska frågande ”do joo speek ängelish?”. Efter att jag svarat att jag gjorde det så räckte hon fram en skrynklig lapp där det stod att hon var en rumänsk student med tre barn. Ett av barnen hade tydligen en tumör och enda sättet att rädda honom var genom en operation som hon behövde pengar till. Pengar som hon tyckte att jag skulle bidra med.

Jag tyckte att det luktade ljug lång väg. Min första tanke var att om hon nu har en tumörsjuk son hemma i Rumänien så borde hon väl sparat pengarna istället för att resa till Sverige och tigga pengar … eller om hon nu pluggade här i stan så borde hon väl hoppa över skolan ett tag och åka hem till sin sjuka son.

Hon fick inga pengar av mig. Inte av någon annan på kontoret heller.

Läs andra bloggar om okänslig, realist, tiggare, lögn, ljug