Ett möte

Mötet. Suck. Jag kom mig inte för att säga något, hade ingenting att säga. Jag blev bara alldeles trött av att höra på. Mannen vi hade möte med babblade på. Det som sades kunde sagts över telefon. En av de gamla tanterna kastade ur sig argument som inte var sakliga och det går inte att diskutera med såna människor, det är liksom ingen idé (och då är det meningen att jag ska vara på hennes sida). Min bror talade istället. Han fick göra det åt mig. Själv satt jag mest och suckade och fnissade om vart annat. Inombords. På utsidan låtsades jag som om det regnade.