Finns det inte på riktigt, ta någon låtsasgrej
Skärmdump av Aftonbladet.se
Aftonbladet gör det igen. Den här gången med stor svart rubrik ”Sekt startar en flickskola”. Fast jag tycker att de har valt en något märklig bild för att illustrera artikeln. En sån där hitte-på. Enbart för att skrämmas och få det att se värre ut än vad det kanske är.
Eftersom folk ute i stugorna förmodligen inte har koll på saker och ting, i det här fallet ”sekten” Opus Dei, så illustreras ”nyheten” med en bild på skådespelaren Paul Bettany … eftersom han ju faktiskt spelade munk i Da Vinci-koden och på den där bilden ser lite läskig ut.
Läs andra bloggar om Aftonbladet, rubrik, sekt, flickskola, artikel, hitta på, skrämseltaktik, skrämmas, illustrera, nyhet, skådespelare, Paul Bettany, munk, Da Vinci-koden, bild, otäck
0 kommentarer
Skriv en kommentar eller berätta något kul – då blir jag glad!
Den här webbplatsen använder Akismet för att minska skräppost. Läs om hur din kommentardata behandlas.
Håller med dig, blir lite löjligt när man tar till fiktion från film.
Ordet flickskola är också laddat, bra att ta till när man ska beskriva mattekurser på kvällar…
Får en känsla av att ni tonar ner detta? Varför?
Lisbet: Jag tonar inte ner nyheten som sådan, utan Aftonbladets sätt att presentera den.
Vi konstaterade krasst hur sånt här ytterligare befäster folks okunskap. Eller kanske snarare föder den. Att ens hänvisa till en fiktiv film som någon slags källa.
Jag kan skriva en c-uppsats om detta och lämna in på torsdag nästa vecka, okej tack hej.
Använder verkligen artikelmakaren Da Vinci-koden som källa? Vilka pseudofakta försöker artikeln befästa, genom att hänvisa till ”Da Vinci-koden”? Att de flesta känner Opus Dei genom genom fiktionen? Att sekten vill bättra på sitt anseende efter filmerna och böckerna? Om allt annat annat skulle misslyckas, lägger författaren dessutom helt omärkligt till ”Det är naturligtvis ren fiktion.”
Källorna är han använder i övrigt är naturligtvis inte helt klanderfria, men man bör också vara medveten om att detta inte är en vetenskaplig artikel utan ett reportage som måste bestå av ett visst mått av subjektivitet. Först intervjuas några lokalinvånare, en styrelseledamot för stiftelsen, en avhoppare från sekten och till sist pressekreteraren på Säpo. Det sista valet säger förmodligen mer om reporterns egna åsikt än något annat men är inte, åtminstone i mina ögon, gränsöverskridande på något sätt.
Bilderna är i och för sig suggestiva men å andra sidan tror jag de flesta vet hur kvällsmedia fungerar vid det här laget. I annat fall är man nog inte beroende av Expressen eller Aftonbladet för att föda sin okunskap.
Ett, med kvällspressens mått mätt, bra reportage.
Ska jag faktiskt svara på frågorna eller var dom retoriska? Mitt generella svar är att jag liksom artikeln inte var särskilt vetenskaplig utan bestod av ett visst mått av subjektivitet och distans.
[…] Katolsk Vision, Jinge,Babilou, Glory […]