Media

Obegripligheten i människors ovilja att förstå vad det är de sympatiserar med

Jag ser den senaste mätningen inför det kommande valet och det är f-n helt obegripligt att så många i Sverige vill rösta på de hycklande nazidoftande rasisterna i SD. Ett parti som inte vill prata miljöfrågor (eller snarare tycker att det här med klimatförändringar bara är propaganda), vill censurera media, strypa yttrandefriheten, skicka jämställdheten tillbaka till 50-talet och vars ledares stående svar är ”jag vet inte” på det mesta. Om det inte handlar om invandrarna, för då är det deras fel. Oavsett vad det än är.

Jag skrev i rubriken att det är obegripligt med människors ovilja att förstå vad det är de sympatiserar med. Men jag börjar misstänka att jag har fel och att folk visst förstår. Och det skrämmer uppriktigt skiten ur mig.

Fy satan vilken jäkla smörja
Melodifestivalen 2018 – delfinal 1

Jorå, så jag satte på TV:n och redan innan visste jag hur det skulle bli. Tänkte att det är med skräckblandad förtjusning jag tittar. Jag brukar ju ändå gilla att sitta och reta mig på spektaklet. Så fel jag hade. Det var inte ens kul på det där kitschiga sättet som det kan vara ibland. Det var bara dåligt. Rakt igenom och alltihop. Från programledarens ickekarisma till artisternas brist på utstrålning. Förra årets tröttsamma och uttjatade sound blandas med låtar man nästan somnar av. Årets gimmickartist dansade med mat och halvvägs in i låten såg det nästan ut som att blicken blev tom och han förstod vad han höll på med.

Däremellan är det artistpresentationer som … näe, det kan f-n inte finnas någon som tycker att de är intressanta. När alla låtar är framförda så bryr jag mig inte alls om vilken av dem som går vidare. De var alla direkt dåliga och saknade ”det”. Ungefär som artisterna. Så jag stängde av och fick den där känslan av att jag precis kastat bort en timma helt i onödan.

Betyg: ★★★★★★★★★★ (2/10).

Bilder från SVT. Andra om , , ,

Händelser i Stockholm

Jag hör nyheten om vad som hänt på Drottninggatan i Stockholm. Det är förfärligt. Samtidigt blir jag irriterad på media och hur de snaskar sig i nyheten om det.

På kvällen kommer jag hem, lite drygt fem timmar senare. Fortfarande finns det egentligen inga konkreta svar om händelsen. På nyheterna intervjuas folk som inte ens var i närheten av platsen. Reportrar, journalister och inringda specialister sitter och spekulerar och gissar om vad som hänt under efteriddagen.

I eländet blir det äckligt.

Självklart ska det rapporteras om. Det är inget snack och den saken. För vad som hänt är hemskt. Men för helvete, kan man i alla fall få lite sans i det hela. Sluta upp med spekulationer. Samla fakta och rapportera sakligt.

Sen kan vi prata om det.

 

Bilden är från Drottninggatan i Stockholm, men har ingenting med dagens händelser att göra.
Läs andra bloggar om , , ,

Därför hördes tjutet i städerna
(tidningen har nyhetstorka)

Det blir en smula komiskt (eller patetiskt) när lokaltidningen här i byn försöker sig på lätt missvisande och överdrivna clickbait-doftande rubriker för att jaga klick till sin sajt. Idag ville de få VMA-signalen (viktigt meddelande till allmänheten) – som testas fyra gånger om året – att låta som något nytt och lite skrämmande. Vilket är ganska märkligt med tanke på att den har tutat och testats sedan 30-talet.

Men jag antar att de inte har något vettigt att skriva om (?).

Det tråkiga är att jag har sett det här allt oftare och jag tycker att det är sorgligt att de använder sig av den formen av rubriksättning i jakten på besökare. För i takt med ökandet av tramsiga och missvisande klickjaktsrubriker, minskar trovärdigheten.

Synd också att de verkar ha missat att backlashen för den där trenden redan är i full rullning och att t.ex Google och Facebook arbetar för att minska effekterna av clickbaits. Och är lokaltidningen inte försiktig kommer de framöver att tappa besökare och riskera att fastna i filtret istället för att synas i flödet.

Läs andra bloggar om , , , , , , ,

Jag vill domna bort (repris)

Nu har jag återigen kommit till den där märkliga punkten där jag inte orkar nyheter längre. Jag orkar inte höra om elände, om alla demagoger och despoter som lurar och förtrycker folk runt om i världen. Jag klarar inte av att höra om mer våld, mord, övergrepp, misshandel, brottslighet, rasism och medias snaskande i det. Jag vet inte hur jag ska hantera all information jag får. Jag mår inte bra av det och har problem att stänga av hjärnan. Jag har fått en överdos.

Så jag stänger av.

Läs andra bloggar om , , , ,

Det där att inte titta på filmtjänster

Är det bara jag eller är det svenska Netflixutbudet vansinnigt ointressant? Jag har haft tjänsten i snart ett år och — surprise – tittar typ aldrig. Charmiga serien ”Stranger things” undantaget.

Så idag sa jag upp mitt abonnemang.

Utbudet suger babianstjärt och få nyheter som dyker upp är i bästa fall inte speciellt aktuella. Och så länge regionsindelningen är som den är, blir tyvärr tjänsten ganska trist.

Bye bye.

Logo hämtad från Netflix. Läs andra bloggar om , , ,

Det där att ha en TV-kväll hemma i soffan

En hemmakväll en lördag. Det känns som att det var länge sedan. Jag satte på TV:n och ”nya” Top
Gear rullade. Jag har inte sett den senaste säsongen och jag förstår varför. Det gick f-n inte att se skiten. Mest på grund av att den där Chris Evans skrek och var ganska irriterande hela tiden. Där de tre gamla gubbarna hade en naturlig kivighet och verkade ha kul är det nya gänget extremt tillgjort och saknar … kemi. Matt LeBlanc däremot funkar otippat bra.

Kanske därför Evans hoppade av efter den här första säsongen.

Så jag hoppades på någon film på någon kanal istället, men det var ju dömt att misslyckas eftersom jag knappt har några kanaler att kolla på* och det som visas är skräp.

TV är inte vad det borde vara.

* Jag har de markbundna + Magines magra utbud och Netflix. Men det är ju inget att hänga i granen om man vill ha något ”fräscht” (fast Stranger Things var väldigt bra).

Läs andra bloggar om , , , , , , , , , ,

Nyhetsöverdos och en gnutta trams

Det är söndag och jag har absolut ingenting inplanerat. Det var sovmorgon och en sån där lite långsam, skön slöfrukost. Jag har duschat, klätt på mig och gjort mig i ordning.

Nu sitter jag med en kopp kaffe och planlöst surfar runt lite på nätet för att se hur världen ligger till. Det är Melodifestival, Turkiet/Syrien och Trump som toppar nyheterna. Jag får en deja vu och tänker att jag har varit med om det här förut. Den här sorgliga känslan av att inte orka med och vara helt blasé inför nyheterna om världens oroligheter.

Men så ser jag inslaget om Simone Gierts ”dåliga” robotar och fnissar lite.

Läs andra bloggar om , , , , , , , , , ,