Först skönt och sen kallt ända in i själen

Det blev en liten efter-jobbet-promenad och trots att termometern visade noll grader kändes det som att det var –47°. Kanske för att jag suttit still och varit lite sådär småfrusen hela dagen eller kanske för att det var just en sån där kyla som liksom kröp in under skinnet på mig.

På lunchen däremot, när jag kom ut från restaurangen där jag åt, var det solskenshärligt och vindstilla och det gjorde nästan så att det kändes som att solens strålar värmde.

Jag har tulpaner på mitt köksbord, men de på bilden här ovanför finns inte längre.