Hej Beatrice, jag vill verkligen inte
komma och prata gud med dig

Det låg ett brev i min brevlåda när jag kom hem idag. Ett handskrivet. Från ett Jehovas Vittne som heter Beatrice och som vill att jag ska ”undersöka Bibeln”.

Det har jag gjort. Litegrann. Jag har i alla fall försökt väldigt många gånger. Inte för att jag tror, utan för att jag vill veta vad det är. Bland annat har jag försökt att läsa den där boken som en berättelse, från början till slut. Det gick inte. Sen försökte jag att undersöka den mer sporadiskt, i delar. Det gick inte det heller. Jag blir mest trött. Eller upprörd. Av det jag läst är det elände, dumheter, lögner, motsägelser och ondska från guds sida. Vi ska lida för våra synder, men som allsmäktig måste det ju vara han som skapade dem?

Jag har väldigt svårt att ta den där boken på allvar och förstår inte hur man kan tro på det som står i den. Tydligen ska den tolkas på olika sätt. Vissa delar är vägledande, andra ska man ta bokstavligt och en del ska man ta med en nypa salt. Det går alltså både att ha kakan och äta den.

Hur som helst, Beatrice.

Du frågar mig i ditt brev om jag har en tro på gud. Men hur skulle jag kunna ha det undrar jag då? Det finns nämligen ingenting som på något sätt stöder eller bevisar att det finns en gud och de historier man kan hitta i Bibeln bevisar inte hans existens mer än vilken bok som helst du hittar i Fantasy-hyllan i valfri bokaffär eller bibliotek. Så svaret är alltså nej. Jag tror inte på någon gud. Min tro är att det inte finns någon gud.

Andra bloggar om Gud, Bibeln, Jehovas Vittne, Religion, synd, tro