Hej, jag har saknat dig. Mycket.

Ja, jag ser ljuset och det är ljust. Jag ser solen – för, vad det känns som, första gången på en mindre evighet. Det är så ljust att ögonen tåras när jag vänder ansiktet mot den. Det känns bra när den lyser på mig. Allting känns lite … lättare.

Läs andra bloggar om , , , , , , , , ,

Kommentera eller skriv något kul!


Den här webbplatsen använder Akismet för att minska skräppost. Läs om hur din kommentardata behandlas.