Helvetet tur och retur

Jag var ju så duktig för ett par år sedan och slutade röka. Cold turkey. Inga plåster, inga tuggummin eller annat tjafs … och jag var så bra. Men så blev det fest och den ena cigaretten efter den andra försvann ner i mina lungor. Men jag var fortfarande ganska bra, för jag lyckades hålla det på den nivån. Feströkande. I sex månader.
Sen var det liksom kört.

Nu är det dags igen. Ny cold turkey. Återigen några skitveckor. Abstinens. Vilda humörsvängningar. Konstant irritation. Jag vet hur det var förra gången med mitt dåliga humör. Som gick ut över andra. Men jag har varnat mina kollegor på jobbet. De säger ”bring it on”.

Problemet är att jag inte har någon som helst motivation alls. F-n. Skitsamma … jag kör ändå. Men den här gången ska jag f-n inte feströka.

Regn utanför. Det är som om vädergudarna visste att det var idag:
– Hey, han slutar röka idag … vi gör vädret så tråkigt som möjligt!
– F-n vilken bra idé. För är han inte på dåligt humör innan så blir han det av vårt skitväder.