Hemska tanke.

Jag vet inte varför, men när jag var yngre fick jag för mig att jag skulle dö när jag är 36 år gammal. Det kan ha varit en dröm jag drömt. Nu vet jag i alla fall hur det kommer att ske. Jag drömde det härom natten. En bilolycka. En krock. En svart mercedes. Jag hoppas verkligen att jag inte drömmer sanndrömmar. Jag hoppas verkligen att så inte är fallet.

Kraschen kommer väl i så fall att ske någongång under 2007. Jag vill det inte, men med tanke på att jag åker bil till jobbet varje dag, tio mil fram och tillbaka och med tanke på hur många idioter det finns därute som sitter bakom en ratt, så är det ju inte osannolikt. Men jag hoppas verkligen att det inte kommer att ske. Jag är inte färdig med det här livet än på många, många, många år.

Idag är jag ledig. Solen skiner. Livet är underbart. Snart ska jag hoppa in i duschen, sen bär det ut på stan för ärenden jag inte hunnit med.

Köpte mig ett par walking-skor … förresten … vad f-n är det. ”Walking-skor”. Löjligt namn på en skokategori som aldrig fanns förr i tiden. Varför ”Walking”, varför inte ”gå” eller ”promenad”. Varför är det så att vi inte tycker att vårt eget spåk räcker till? Jag gillar engelska. Jag är ganska mycket en anglofil. Men ändå. Vi har ju ett språk och vi borde använda det. Förr i tiden, då hette det gympadojjor. Då var alla skor man inte hade till vardags gympadojjor. Om man inte hade dem när man gick bort, för då var det finskor. Fina skor alltså. Inte finska kvinnor. De vill nog inte bli trampade på.

På kvällen festades det. Mycket. Först på Källar’ns uteservering, sen en liten stund på Mickes balkong, sen en sväng på Valven och till sist upp till Hörnet.

Dagens: U2 ”Daddy’s gonna pay for your crashed car”