Det var en fin morgon. Man märker verkligen hur dygnsljuset förändras allt mer nu när man åker till och från jobbet. På kontoret satt jag och stirrade intensivt in i skärmen och oavbrutet fram till lunch. Hårt fokus på det jag höll på med. Sen blev det lite mat och efter det samma sak fram till tresnåret. Då kände jag att jag började bli lite trött i ögonen och förmodligen behövde en paus. Vid kvart i fem stängde jag igen datorn, packade ihop och åkte hem.

Det var en onsdag och det var jobb (ganska exakt som vanligt) och det var flottig burgarlunch och det var möten och sen åkte jag hem till min lilla stad igen. Fast jag stannade på vägen hem och handlade lite nödvändigheter i en stor affär.

Härom dagen beställde jag ett par förstoringar på två bilder som jag knäppte i somras. Jag tänkte jag skulle variera ett par bilder i köket och byta ut de gamla. De blev okej. Tyvärr blev den ena konstigt mörk, men den får duga ändå. Tills jag byter ut den.

Nya bilder på köksväggen är ju kul. Synd att den ena blev konstigt mörk.

Seg start på morgonen. Jag ville inte alls gå upp ur sängen. Gråvädret gjorde det kolsvart ute. Det är väl i och för sig inte långt borta innan det är mörkt på riktigt ute, både när man åker till och från jobbet. Suck. Vinterhalvårets mörker är inte min kopp té.

Idag var det lite av en mötesdag. Avdelningsmöte och diskussioner om saker som görs. Till lunch blev det kycklingfilé rödcurry. Med lite hetta för en gångs skull, vilket var positivt. Men så gick vi också till ett ställe dit vi inte brukar gå. Sen fortsatte eftermiddagen ungefär på samma sätt, med annat möte där webb diskuterades.

Strax innan fem packade jag ihop och åkte hemåt. Halvvägs fylldes tanken på.

Tillbaka till kontoret idag och det kändes väldigt skönt. Det är både trevligare och enklare att jobba när man har sina kollegor omkring sig. Sen åkte jag hem igen i blåsigt och gråtråkigt väder.

…och här ovanför är ännu en bild från sommarens besök i Lissabon.

Söndagslugnet. Det var en skön sovmorgon, långsamt uppvaknande och frukostfika med Daniel och Daniel. Sen följer en kravlös skön dag av ingenting speciellt. Precis som det ska vara. Jag traskade mig ut i naturen också. En timmas ganska lugn promenad gjorde mig andfådd. Eftersjuktröttheten har jobbiga sidoeffekter.

Skön lördag och idag känner jag mig nästan okej igen. Fortfarande lite matt och rosslig, men ändå förhållandevis okej så länge jag inte anstränger mig, för då kommer de där jävla hostningarna.

Suck på det.

De nya köksstolarna är på plats och idag slog jag till och beställde ett nytt köksbord också. Nu när jag uppdaterat det ena så fortsätter jag med det andra (eftersom jag ändå funderat på att fixa båda i några evigheter). Bra att det äntligen blir gjort. Vissa saker har en tendens att dra ut på tiden trots att de samtidigt irriterar en.

Fredag igen och jag känner mig ännu lite bättre. Rosslingarna och hostan hänger kvar, men verkar lugna sig litegrann dag för dag. Det skulle vara väldigt skönt om de bara kunde försvinna helt och hållet.

Jobbet fortsatte hemma. Lunchen åts nere på krogen (kycklingfajita med salsa och crème fraîche) och det smakade helt okej. Sen tillbaka för ”sista rycket” innan helgen … och den blir lugn och stilla eftersom jag fortfarande känner mig matt.

Bilden: Från sommarens besök i Lissabon.

I morse, när jag först vaknade, blev jag helt glad när jag andades och allt kändes som vanligt i luftvägarna. Sen reste jag mig upp och fick en hostattack. Tji för mig alltså. Nåja, det känns ändå lite bättre idag igen. Ännu ett steg i rätt riktning och det är ju positivt.

Jobbet jobbades vid köksbordet och lunchen blev en sån där fryst paj samtidigt som jag satt och pillade med grejer.

Sen packade jag ihop och gick ut på en promenad. Senare försökte jag också hitta den där kometen som man ska kunna se på himlen, men jag lyckades inte hitta den någonstans. Den kanske gömde sig bakom molnen i horisonten. Den ska tydligen synas ganska lågt ner på himlen. Månen var dock full och uppe.

Det går framåt. Bättre och bättre dag för dag. Om nu bara den där dämpade känslan i kroppen kunde försvinna tillsammans med rosslandet och hostningarna så hade det känts ännu bättre.

Jobbet jobbades hemma även idag. Jag håller mig borta från kontoret så länge hostan håller i och när dagen tog slut gick jag ut på en promenad.

Jag mår bättre, men är fortfarande hängig och hostig. Det var ett jäkla ihärdigt virus som knockade mig den här gången. Fy för f-n. I natt fick jag i alla fall sova en full natt för första gången på en (typ) vecka och det gjorde mig väl.

Jag smög igång och jobbade hemma vid köksbordet. Lite på halvfart. Såsig i skallen är en underdrift och energin finns inte alls. Nåja, det går åt rätt håll verkar det som (peppar peppar). Sen blev det en promenad också. I slow motion, eftersom så fort andningen går fortare än försiktigt så blir det hostattack. Det är vansinnigt irriterande.