Det blev en hemmadag idag. Det var jobb, bollplankande och diskussioner om funktioner vi skissar på. Lunch blev det från mataffärens salladsbar och sen fortsatte eftermiddagen ungefär som förmiddagen.

Det var ett paket som dök upp vid dörren. Egentligen hade de nog kunna trycka ner det i brevlådan. Men men. En ny fin anteckningsbok eftersom den gamla börjar lida mot sitt slut. Samma modell som tidigare: En handbunden, liten A6:a, med behagligt läderomslag och 400 tunna sidor anpassade för reservoarpenna. En till mig och en till min kollega som också ville ha en.

När arbetsdagen tog slut cyklade jag bort till återvinningen med skräp. Sen hämtade jag ett paket till som dök upp i en utlämningsbox. Då blev det mer skräp, så jag cyklade bort till återvinningen en gång till. Efter det vände jag hem igen.

Plötsligt var det måndag igen och helgen som var gick (som vanligt) alldeles för fort. Poff! Så var den förbi. Men det är ganska najs att veta att efter denna vecka kommer tre ”kortveckor” på raken. Annars var det en vanlig dag. Jobbet jobbades. Lunchen åts (Flygande Jakob) och matkoman efteråt slog till som en smocka. Eftermiddagen följde på ungefär samma sätt.

Sen kommer man hem och man blir lite trött när man läser nyheterna om handels­kriget som den orange mannen på andra sidan Atlanten har satt igång. Mitt fond­sparande har till exempel sjunkit som en sten den senaste veckan. Men det är väl bara att sitta still i båten och fortsätta sucka över galenskapen som pågår.

Efter sovmorgonen, frukost och sånt blev det en kaffe på GK med Stenkbert. Sen hem igen. Termometern visar på 6° C ute, men det känns kallare. Det är en sån där kyla som kryper innanför skinnet. Ganska oskönt faktiskt, trots jackan.

Eftermiddagen ägnades åt ingenting speciellt. Det filijokades hemma med allt vad det innebär. Dammsugning till exempel. När jag var klar med det cyklade jag bort till den andra affären och pantade en kasse tomflaskor som har stått i min hall och väntat på att försvinna lite för länge.

När solen tittade fram blev det riktigt skönt.

Sen cyklade jag tillbaka och på vägen passade jag på att hälsa på min mor en stund. Hon var pigg och glad. Nåja, allt är ju relativt. Där satt jag en timma och pratade om ingenting speciellt. När jag kom hem blev det en grovstädning ute på terrassen också.

Nu ska jag fixa lunch och resten av söndagen kommer att vara lat.

Finväder, men isande kallt. Va f-n liksom. Fika blev det såklart (morotskaka) och sen åkte jag till grannbyn och köpte mig lite smågrejer och en låda i trä som jag ska ha saker i. Sen svängde jag förbi den väldigt långa stranden där i grannstaden och det var direkt oskönt att gå där, så jag åkte hem istället.

Hemma tänkte jag ”ah, jag borde köpt en låda till”. Men det får jag fixa en annan gång. Sen lagade jag lunch som jag åt och nu är det latlördag … tror jag.

Köksbordet spenderades vid fönstret med solsken utanför och det gjorde morgonen lite … ljusare. Trevligt med fredag är det i alla fall och jag har tweakat skisser, justerat sidor och diskuterat saker med mina kollegor. På lunchen blev det en sån där fryst färdig-paj, jag passade istället på att gå ut på en solskens­promenad. Strålande fint väder, men små­kyligt när man inte var i solen. Sen fortsatte jag ungefär på samma sätt på efter­middagen fram till fyra-snåret (typ alldeles nyss), då jag stängde ner jobbdatorn och startade helgen.

Så var det fel dag igen. Som om det vore onsdag. Men en vanlig torsdag kom och gick och jag gjorde saker ganska mycket ungefär som jag brukar. Vid fem åkte jag hem och efter att ha käkat ett par knäckemackor cyklade jag bort till min mor en liten stund för att kolla till henne och säga hej. Det går långsamt framåt och det är ju alltid något. Efter att ha lämnat mor cyklade jag bort till affären och handlade lite saker som jag behöver. Som till exempel kaffe. Eftersom jag kommer att jobba hemma i morgon kommer jag behöva det.

Jag passade också på att svänga förbi silorivningen och det var nog sista gången. Det är nästan ingenting kvar nu förutom själva uppröjningsarbetet.

 

Sista gången och slutet på silon.

Det var en spretig dag med massa smått som gjordes. Lunch blev det och efter det trillade folk in på kontoret där det ännu lite senare blev klippa-band-officiell-invigning av de nya lokalerna (som vi flyttade till för över två månader sedan). Chefer och inbjudna gäster minglade runt, åt snittar och drack bubbel … och när gästerna gått så gick vi kollegor ut och käkade middag tillsammans.

Och eftersom jag var upptagen med annat så är dagens bild här ovanför från i fredags.

Man vaknar, skrapar rutorna på bilen och åker till jobbet och jobbar. Sen äter man lunch och jobbar lite till. Solen skiner alldeles härligt och termometern i bilen när det var dags att åka hem visade på 15° C.

Just det. I morse. Jag kom ihåg. Den där bilden jag gjorde i vintras. Jag la ut den i den lokala FB-gruppen tillsammans med texten ”Jag såg ett par fåglar som jag inte känner igen nere vid småbåtshamnen nu på morgonpromenaden. Någon som vet vad det är?!”

Inte för att någon gick på mitt ”skämt” (tror jag inte i alla fall). Men det är ju kul att vara lite fånig ibland. Det är ju ändå första april.

Seg dag. Jag vet inte om det beror på klockomställningen eller om det bara är måndag. Jag blev i alla fall både piggare och gladare när solen tittade fram där strax innan lunch. Sen fortsatte jobbet och vid kvart i fem åkte jag hem och terrassens växter har vaknat ännu mer.

Skön sovmorgon, frukost och den lugna söndagslunken. Av den förlorade timmen märks (än så länge) ingenting. Det är märkligt att det där vansinniga påfundet med sommartid fortfarande existerar.

I EU-parlamentet röstades det igenom redan 2019 att vi skulle avskaffa skiten med klockomställningen, men tyvärr verkar absolut ingenting hända med det beslutet.

Det blev en liten fikautflykt (igen) till den lilla byn sydost om stan. Där blev det kaffe och ett vaniljhjärta. Sen åkte jag hem igen och ute regnar det för tillfället.