Bild från filmen Star Trek Into Darkness

Det är filmtorsdag och därute i den stora rymden är allt sig likt med Kapten Kirk och Spock. Det är förutsägbart, lite sådär lagom hjärndött fast ändå väldigt underhållande.

Betyg: 3½ Janne av 5.

Läs andra bloggar om film, torsdag, filmtorsdag, Star Trek Into darkness, Star trek, Kapten Kirk, Spock, förutsägbart, undehållande

Om de nu bara kan behålla den där känslan av svärta som finns i trailern och låter bli att göra Man of steel så där äckligt helylle och töntig (som Stålis varit i alla tidigare filmer). Då tror jag att vi kan få se något riktigt bra.

Läs andra bloggar om Filmpepp, Zack Snyder, David S Goyer, Christopher Nolan, 2013, känsla, trailer, svärta, Henry Cavill, Stålmannen, Man of Steel, helylle, töntig, film, bra

”When we were young we learned to make our own toys. One of my favourites was a small rolling object that was wind-powered. We used to race against the other kids on the fields around our neighbourhood […] Almost 20 years later, I went back to Qasaba and made those toys again.”

En minidokumentär av Callum Cooper som porträtterar Massoud Hassanis design av sin ”Mine Kafon” – en smart, billig lösning för att röja minor, baserad på barndomens lekar.

Läs andra bloggar om dokumentär, Callum Cooper, Massoud Hassani, design, Mine Kafon, smart, billig, minor, landminor, trampminor, barndom, lek

Jag såg i TV-tablån att den gamla filmen ”Spotswood” med Anthony Hopkins gick på någon kanal. Egentligen bryr jag mig inte alls om den filmen och tänker inte heller se den. Däremot skulle jag vilja fråga den personen som 1992 var ansvarig för att ge ut den och beslutade att den skulle få den svenska titeln ”När toffelfabriken tystnar”: Hur i he***te tänkte du egentligen och med vad? Varför gjorde man sådär? Snälla, kan du förklara!

Den där märkliga traditionen med filmtitlar har legat och gnagt i mig i många år. Tack och lov verkar den idiotin lugnat ner sig.

Läs andra bloggar om TV, tablå, film, filmtitel, Anthony Hopkins, Spotswood, När toffelfabriken tystnar, 1992, ansvarig, filmer, filmtitlar, varför, tradition

Vem hade kunnat tro att 50/50 – en film om en kille som får cancer kunde vara både rolig och sorglig på samma gång. Men jodå, det fungerar alldeles utmärkt och plötsligt satt jag där med ett fånigt leende samtidigt som jag hade en liten tår i ögat. Joseph Gordon-Levitt är som vanligt bra i huvudrollen och till och med Seth Rogen (som spelar bästa kompisen och som jag i vanliga fall inte är något stort fan av) fungerar riktigt bra. ”Inspired by a true story” – om nu det betyder någonting.

Betyg:     (fyra Janne av fem möjliga). Kategori: Dramakomedi. I rollerna: Joseph Gordon-Levitt, Seth Rogen, Anna Kendrick, Bryce Dallas Howard och Anjelica Huston. Regi: Jonathan Levine. Manus: Will Reiser. Längd: 100 minuter.

Läs andra bloggar om film, 5050, cancer, rolig, sorglig, dramakomedi, drama, komedi, Joseph Gordon Levitt, Seth Rogen, Anna Kendrick, Bryce Dallas Howard, Anjelica Huston, Jonathan Levine, Will Reiser, huvudroll, true story

Nja, som vanligt är det är nog bättre om du läser boken istället (vad annars). Den är mer fartfylld och ger mycket mer. Jag tyckte filmen var lite väl platt och saknade alldeles för mycket. Men så är det ju alltid. Kanske också för att jag har läst hela trilogin och vet hur fortsättningen ser ut.

Betyg:    (tre svaga Janne av fem möjliga). Kategori: Action-drama. I rollerna: Jennifer Lawrence, Josh Hutcherson, Liam Hemsworth, Stanley Tucci, Woody Harrelson och Lenny Kravitz. Regi: Gary Ross. Manus: Gary Ross, Suzanne Collins och Billy Ray. Längd: 142 minuter.

Läs andra bloggar om Hunger games, bok, film, trilogi, Jennifer Lawrence, The Hunger Games

Kvällen ägnades åt film och idag var det Chronicle som var otippat bra. Tre college-kids hittar en mystisk energi-grej i ett hål i marken och får superkrafter. Det låter kanske inte så nytt och spännande, men här lyckas man riktigt bra med något som hade kunnat bli riktigt töntigt.

Betyg:     (fyra Janne av fem möjliga). Kategori: sci-fi-drama-thriller. I rollerna: Dane DeHaan, Alex Russell och Michael B. Jordan. Regi: Josh Trank. Manus: Max Landis. Längd: 84 minuter.

Läs andra bloggar om Chronicle, film, collegefilm

Upptäckte just att The Aristocrats rullar på Silver, så jag fastnar och lyssnar på den värsta, grövsta historien någonsin. Det där gamla skämtet blir faktiskt roligare och roligare ju mer man hör det. Så jag sitter och fnissar eftersom allt är så urbota dumt.