Musik
När det vi gör på jobbet fungerar i praktiken (yay!)
Man gör en tisdag, trots att morgonen blev smått förvirrad av att jag vaknade alldeles för tidigt av en dröm som störde mig. Jobb igång med en ny funktion som är på gång, så jag skissade upp den och sen åt jag lunch och fortsatte efter det med andra saker. Vid tre-snåret åkte jag och ett par kollegor till en annan kollega som fick en värmepump installerad hos sig. Bara för sakens skull plus att se att appen vi byggt och som gör jobbet fungerar exakt som den ska.
För övrigt, regn hela dagen påverkar mitt humör. Jag blir inte glad av det.
Plötsligt när jag satt och åt lite kvällsmat trillade jag över dunka-dunka-låten
Man vaknar i skräck och jobbar med grejer i ett sträck
Plötsligt blev det måndag igen och i morse vaknade jag alldeles för tidigt av vad som verkade vara en mardröm. Det var döda kroppar och mord av någon (något?) obehagligt och jag vaknade lätt uppjagad och orolig. Förmodligen för att jag såg splattig action igår där allt det där hände.
Sen gick jobbet och det var massor smågrejer som gjordes. En lite-av-allt-möjligt-dag alltså. Sen kom jag hem och plötsligt kom jag på att jag saknar den gamla Almen som stod utanför mitt köksfönster för (många) år sedan. Det var riktigt stort och ståtligt och grönska utanför fönster är väldigt trevligt. Tyvärr drabbades det av Almsjukan och dog snabbt. När det sågades ner kom Harriet Hackspett och hälsade på. Det var ju också trevligt.
Idag (och i helgen) har det varit
I made this character I hate, to be someone I ain’t
Kvällens låt är en slags självrannsakan från Alexander Gumuchian och hans i vanliga fall ganska spexiga alter ego
Men jag såg solen på lunchen och det är ju trevligt
Vilken konstig dag det var idag. Min hjärna var inte på sin plats alls. Jag kände mig liksom helt borta och märkligt förvirrad. Lite som att jag var vaken, men hjärnan låg kvar hemma i sängen och sov. Dagen gick i alla fall och på något sätt fick jag saker gjorda. Möte var det också och ett annat sa jag nej till för jag satt med annat.
Sen åkte jag hem och tog en lång omväg till affären i rask takt så att jag blev andfådd.
Idag älskar jag för övrigt den här lilla pärlan till låt som jag trillade över igår kväll. Det är australiske Adam Hyde som under sitt alter ego
I hardly ever turn up to see my mates and the lights burn dimmer
Jag har ägnat kvällen bland annat åt att lyssna på musik. Det är en väldigt behaglig sysselsättning. Det där att stänga ute världen och bara befinna sig i ljudlandskapet. Jag trillade över
Kaffe med en kaka, lunch och en musik som dånar
Lördagsmorgonen den sköna. Som det ska vara. Efter sovmorgonen upp till kaffe på kafé och en stros i höstgråheten. Jag vill ha tillbaka gårdagens solsken, det gillade jag bättre. Sen hem en sväng innan en promenad bort till pappsen eftersom det är farsafton idag och där jag fick lite lunch med bror. Ett par timmar senare gick jag hem igen till en latlördag.
Häromveckan älskade jag
Dä ä gôtt mä lörda’ (tills man läser nyheterna och blir ledsen)
Det var en god sovmorgon som vaknades sådär långsamt och skönt. Det var dusch och kläder och frukosten åts nere på kaféet och solen tittade fram och det var nästan skönt på den lilla strosen efteråt. Sen gick jag och handlade lite smågrejer och fixade med ditt och datt i det lilla hemmet.
Till lunch blev det gamla rester från frysen som jag åt upp och samtidigt kollade jag nyheter och eländet i världen och suckade extra djupt när jag såg ett klipp med den där märklige oranga mannen när han satt och vräkte ur sig massa skit där borta i det ovala rummet. Undrar om det är så att han faktiskt är mytoman och på ett rent medicinskt plan inte kan låta bli att ljuga?
Här är ett rågfält jag åkte förbi förut. Det böljade fint och grönt.
Lördagslåten känns som att den passar att sitta och skriksjunga med i när man sitter bakom ratten, så idag är volymen på högt och det är
Måndagstrafiken den sega och jobbet det ganska vanliga
Gah! Morgontrafiken den sega. E4:an i slowmotion när södergående den här veckan tydligen är avstängd för asfaltering och all trafik får rulla i norrgående. Det står 70 på skyltarna, men det rullar i 20 km/h ungefär hälften av sträckan. Jag suckar och morrar högt bakom ratten.
Jobbet var annars som jobbet är. Jag skissade på nya saker som ska in i ett verktyg vi håller på att bygga och med lite tweaks kommer det säkert att blir bra sen … i framtiden. Det behöver itereras några varv.
När jag åkte hem tog jag gamla vägen. Vetefan om det gick fortare, men det flöt på i alla fall. En bild på Holländska Afsluitdijk här ovanför får representera dagens trafik.
För övrigt är det
Man gör fredagen som man gör enligt rutinen
Man satte sig ner vid köksbordet. Åt en skål fullkornsringar med yoghurt och kickade igång arbetsdagen med att som vanligt gå igenom mail och meddelanden som trillat in sedan igår. Sen fortsatte det med det vanliga – skisser, diskussioner och sånt som man gör. Utanför sken solen, dagen flöt på, det var en fredag som inte riktigt kändes som en fredag.
Men nu börjar helgen med
Io non so come si controllano le emozioni
Kvällen låter högt i den lilla lyan när jag lyssnar på sköna låtar från mitt bibliotek. Ännu en favorit i repris trillar förbi. Den här. Inte för att jag haft med den i bloggen, utan för att den har legat i en av mina spellistor det senaste året och passar in även här idag.
Det är italienskt smör med hjärta och smärta och det är