Musik
I made this character I hate, to be someone I ain’t
Kvällens låt är en slags självrannsakan från Alexander Gumuchian och hans i vanliga fall ganska spexiga alter ego
Men jag såg solen på lunchen och det är ju trevligt
Vilken konstig dag det var idag. Min hjärna var inte på sin plats alls. Jag kände mig liksom helt borta och märkligt förvirrad. Lite som att jag var vaken, men hjärnan låg kvar hemma i sängen och sov. Dagen gick i alla fall och på något sätt fick jag saker gjorda. Möte var det också och ett annat sa jag nej till för jag satt med annat.
Sen åkte jag hem och tog en lång omväg till affären i rask takt så att jag blev andfådd.
Idag älskar jag för övrigt den här lilla pärlan till låt som jag trillade över igår kväll. Det är australiske Adam Hyde som under sitt alter ego
I hardly ever turn up to see my mates and the lights burn dimmer
Jag har ägnat kvällen bland annat åt att lyssna på musik. Det är en väldigt behaglig sysselsättning. Det där att stänga ute världen och bara befinna sig i ljudlandskapet. Jag trillade över
Kaffe med en kaka, lunch och en musik som dånar
Lördagsmorgonen den sköna. Som det ska vara. Efter sovmorgonen upp till kaffe på kafé och en stros i höstgråheten. Jag vill ha tillbaka gårdagens solsken, det gillade jag bättre. Sen hem en sväng innan en promenad bort till pappsen eftersom det är farsafton idag och där jag fick lite lunch med bror. Ett par timmar senare gick jag hem igen till en latlördag.
Häromveckan älskade jag
Dä ä gôtt mä lörda’ (tills man läser nyheterna och blir ledsen)
Det var en god sovmorgon som vaknades sådär långsamt och skönt. Det var dusch och kläder och frukosten åts nere på kaféet och solen tittade fram och det var nästan skönt på den lilla strosen efteråt. Sen gick jag och handlade lite smågrejer och fixade med ditt och datt i det lilla hemmet.
Till lunch blev det gamla rester från frysen som jag åt upp och samtidigt kollade jag nyheter och eländet i världen och suckade extra djupt när jag såg ett klipp med den där märklige oranga mannen när han satt och vräkte ur sig massa skit där borta i det ovala rummet. Undrar om det är så att han faktiskt är mytoman och på ett rent medicinskt plan inte kan låta bli att ljuga?
Här är ett rågfält jag åkte förbi förut. Det böljade fint och grönt.
Lördagslåten känns som att den passar att sitta och skriksjunga med i när man sitter bakom ratten, så idag är volymen på högt och det är
Måndagstrafiken den sega och jobbet det ganska vanliga
Gah! Morgontrafiken den sega. E4:an i slowmotion när södergående den här veckan tydligen är avstängd för asfaltering och all trafik får rulla i norrgående. Det står 70 på skyltarna, men det rullar i 20 km/h ungefär hälften av sträckan. Jag suckar och morrar högt bakom ratten.
Jobbet var annars som jobbet är. Jag skissade på nya saker som ska in i ett verktyg vi håller på att bygga och med lite tweaks kommer det säkert att blir bra sen … i framtiden. Det behöver itereras några varv.
När jag åkte hem tog jag gamla vägen. Vetefan om det gick fortare, men det flöt på i alla fall. En bild på Holländska Afsluitdijk här ovanför får representera dagens trafik.
För övrigt är det
Man gör fredagen som man gör enligt rutinen
Man satte sig ner vid köksbordet. Åt en skål fullkornsringar med yoghurt och kickade igång arbetsdagen med att som vanligt gå igenom mail och meddelanden som trillat in sedan igår. Sen fortsatte det med det vanliga – skisser, diskussioner och sånt som man gör. Utanför sken solen, dagen flöt på, det var en fredag som inte riktigt kändes som en fredag.
Men nu börjar helgen med
Io non so come si controllano le emozioni
Kvällen låter högt i den lilla lyan när jag lyssnar på sköna låtar från mitt bibliotek. Ännu en favorit i repris trillar förbi. Den här. Inte för att jag haft med den i bloggen, utan för att den har legat i en av mina spellistor det senaste året och passar in även här idag.
Det är italienskt smör med hjärta och smärta och det är
Fredag + solsken = Härligt
Det blev fredag igen (no shit, Sherlock) och som vanligt spenderades den hemma vid köksbordet. Det var fortsatt skissande på ny produkt och långsamt faller bitarna på sin plats.
Tror jag.
Lunchen (Wallenbergare) åts ute i solskenet på torget. Det är ändå strålande trevligt att man i mitten på september fortfarande kan sitta ute och luncha. Mätt i magen gick jag sen tillbaka till bordet för att avsluta arbetsveckan vid halv fem-ish.
Helgen trillar in med de engelska pojkarna i
Man är söndagslat och lyssnar på musik
Söndag är kanske veckans skönaste dag. Den kravlösa lathetens dag. Så jag sov länge. Slöade. Gick ner och tog en kaffe med Stenis. Sprayade impregneringsmedel på min jobbväska som jag tvättat och gjorde sen mest ingenting speciellt en stund. Jag åkte till grannstaden och kollade på ett köksbord (ett runt) jag funderar på att köpa. Sen passade jag på att handla badlakan och handdukar också innan jag åkte hem igen.
Samtidigt som jag tvättade de nya som jag köpt, rensade jag ur skåpet på gamla handdukar och badlakan som jag slängde ner i två stora påsar. Sen cyklade jag bort till skräpstationen och slängde alltihop i en sån där återvinningsgrej.
Helgens favoritlåt är det de gamla britpopparna i