Idag har jag fått den här energiska gamla dängan på huvudet och återigen är det Vincent Turner som hälsar på här i blôggen. Tisdagslåten är alltså ”Map” från 2013 med Frankmusik.
 

Den gamle favoriten och engelske parisaren Dan Black är tillbaka och kommer under våren med nytt album. ”12 songs _ 12 experiences” står det på hemsidan som räknar ner till låt för låt. Idag var det premiär för den första – som är ”Experience _ N°6” i listan. 

Dagens låt är alltså ”Headphones” och jag gillar den skarpt!

Bild från videon. Läs andra bloggar om dagens låt, torsdagslåten, Dan Black, Headphones, 12 sonngs _ 12 experiences, musikvideo

Idag är det unge herr Vincent James Turner som hälsar på med sitt alias Frankmusik. Det har väl egentligen varit ganska tyst från honom sedan hans hit ”Confusion girl” (i alla fall i min värld) så dagens låt är alltså hans ”Closer” från i höstas.

Bild från videon. Läs andra bloggar om Vincent James Turner, Frankmusik, Confusion girl, Closer

Tv:n står på för första gången på länge. Melodifestivalen. Vad jag hör är så oändligt platt, tråkigt och intetsägande att jag nästan somnar. Programledarna känns otajta, manuset är pinsamt och jag orkar liksom inte ens höra på vad de säger.

Artistpresentationerna är bara konstiga. Men det konstigaste av allt är kvällens artister. De saknar av någon märklig anledning det viktigaste av allt i såna här sammanhang. Karisma. Den finns inte (eller kommer i alla fall inte genom rutan).

Och som vanligt dyker alla dessa falska toner upp här och där. Genom hela programmet. Va f-n. Sveriges största nöjesprogram på tv och det låter som en kareokekväll!?

Sen dyker Owe Thörnqvist upp och är ungefär 200 år gammal och Hasse Kvinnaböske ska intervjua honom i green room och just där och då är det så pinsamt uselt och taffligt att det känns som lokal-TV från 1987. Är det något slags försök till ironisk humor eller vad är det som pågår?

Jag brukar tycka att det är lite småkul att kolla på spektaklet. Med typ skräckblandad förtjusning. Det brukar vara lite underhållande i all sin musikmässiga uselhet. Men det här, ikväll? Nä, det var tröttsamt. Det var mest bara dåligt, utan underhållning.

Jag stänger av igen.

Bilder från SVT. Läs andra bloggar om melodifestivalen, tv-kväll, schlager, artister, TV

Idag är det multitalangen, musikern, rapparen, skådespelaren, manusförfattaren, komikern och producenten Donald Glover och hans alias Childish Gambino som står för musiken. Onsdagslåten som låter är ”Sweatpants” från albumet ”Because the internet” från 2013.

Bild från videon. Läs andra bloggar om Donald Glover, Childish Gambino, onsdagslåten, dagens låt, Sweatpants, Because the Internet

Oh my gosh. Idag är det suggestivt och drömskt när lördagens lilla favorit låter i lurarna. Den coola videon är regisserad av Romain Gavras, låten heter ”Gosh” och kommer från Jamie xx:s album ”In colour” från 2015. Utan videon är dock låten inte lika bra. Det är samspelet som gör hela grejen.
 

En intressant bakom-kulisserna-film kan du se om du klickar här.

Bilden ovan är från videon

Så jag såg att Sting får Polarpriset. Jag tycker att det är skitkonstigt. Ungefär som när man läser den märkliga motiveringen – ett ordbajseri om ingenting och som inte handlar något speciellt om hans musik. Jag trodde att Polarpriset försökte sig på att bli som ett Nobelpris för musik. Ha! Men uppenbarligen inte.

”Som barn gav sig hans tankar och drömmar ut på lika långa resor som stadens fartyg”
Utdrag från motiveringen, som kan läsas här.

Jag har inget emot Sting. Jag tycker till och med att några av hans (och The Police) låtar är ganska bra. Men om Polarpriset på något sätt ska premiera innovatörerna och inspiratörerna. Då tycker jag att de är ute och cyklar. För där är inte och har Sting aldrig varit.

Den andre pristagaren – jazzmusikern Wayne Shorter – är jag däremot inte speciellt bekant med och kan därför inte yttra mig om.

Bild av Eric Ryan Anderson, hämtad från Polar Music Prize. Läs andra bloggar om polarpriset, polar music prize, Sting, Wayne Shorter