Måndag med allt vad det innebär och det var möte, saker och annat som betades av och sen blev det lunch och det blev en 16. Stekt Ris på gamla take-away-haket som öppnat efter sommaren. Ny personal gjorde att det var kaosartat och långsamt. Efter 25 minuters väntan funderade jag på om jag skulle avboka och gå till grannrestaurangen, men då ropade hon i kassan ut min rätt och jag kunde gå tillbaka till kontoret och äta. Sen fortsatte dagen ungefär som på förmiddagen.

Vid fem-snåret åkte jag hemåt, tankade på vägen och gick sen och handlade i min lokala affär. Sen står man där i kassan och håller på och man är inte alls på humör och en gubbe kommer fram med sitt orimliga behov av att konstant prata. ”Bla bla bla … jag pratade med din far … bla bla bla” och så får man bita sig i tungan för att inte snäsa av med ett argt ”Håll käft, jag orkar inte prata med dig”.

Sen gick jag hem till mitt och här ovanför syns Lissabon igen.

Det var en skön sovmorgon som senare blev en kaffe-på-kafé-förmiddag och sen hem till lyan för lunch och jag gjorde en variant på Enchiladas på resterna från igår. Sen hämtade jag pappan och min bror och vi åkte in och hälsade på den lilla mamman en liten stund inne på sjukhuset. Sen hem igen till söndagslättja.

Idag fyller min andra bror år. Grattis bror och hurra på din dag!

Skön morgon i sängen och sen en sval förmiddag när vi samlades för en fika nere på kaféet. Efteråt den lilla strosen längs sjön och det var … inte varmt. Stor skillnad med dagens 18° jämfört med i förrgår när det var typ 28° C. Det svänger snabbt.

Sen hem till mig själv för lite allmänt sånt där man gör hemma innan det blev dags att fixa lunch. Latdag gjorde att det blev snabbt och enkelt: en köttfärssås. Sen disk och köksiordningsplockning.

Man kanske skulle ta en tupplur?

Äntligen fredag – på kontoret för ovanlighetens skull – och arbetsveckan kom till sin ände. Det är ju skönt. Dagen flöt på och vi var och kollade på lokaler som kanske kan vara något att ha (eftersom vi i en framtid kommer att växa ur stället vi sitter på nu).

Smaskig Enchilada till lunch och sen mer jobb innan det blev dags för en fredagsbulle och lite avslutande småpill innan det var dags att åka hem. Fast det blev en omväg till grannstaden för att säga hej till min stackars lilla mor som ligger på Lasarettet. Sen åkte jag och handlade lite innan jag åkte hem till mig själv.

Hej helg!

Ännu en dag inne på kontoret och den gick lika fort som alltid. Det var morgonmöte, diskussioner, möte med folk nere i Skåne (digitalt såklart), lunch på skön terrass och mer jobb, andra diskussioner och sen var dagen dags att åka hem.

För exakt en månad sedan gick jag på gatan här ovanför. Jag kan tänka mig att åka tillbaka dit igen. Lissabon såklart.

Det blev onsdag. Hela jag känns återställd och dagen rullade på ganska exakt som vardagar brukar. Det jobbades, åts lunch, ficks en liten föreläsning av vår sommarejobbare och det jobbades lite till innan det blev dags att åka hem. Då var det otippat varmt ute. Min hemmatemormeter visade på 28° C.

Här ovanför är en bild på en ö som ligger i ett fält där mellan jobbet och hemma. Det tog jag kort på igår när jag åkte hem. Ön har jag tagit kort på tidigare. En tvärtom-bild.

Jag vågade inte riktigt äta igår efter min mages härdsmälta. Inte dricka heller, även om jag försiktigt sippade på vatten hela eftermiddagen. Lite fick jag i mig, yoghurt till lunch och en liten fryspizza till kvällen, men annars var jag mest trött och sov större delen av dagen … och natten.

Men jobb blev det som vanligt idag. Det blev en lite långsam förmiddag eftersom jag trots gårdagens sömn känner mig dränerad och utan ork. Sen blev det en ”25. Tori Yakisoba (Stekta nudlar med kyckling på japanskt vis)” till lunch och efter det kunde jag fortsätta med förnyad energi.

Eftermiddagen flöt på som vanligt och eftersom det är tisdag bjöds det på ”tuesday treats” på kontoret. Kladdkaka med grädde. Det var ju trevligt. Sen när dagen blev efter halv fem lämnade jag på kontoret och åkte E4:an söderut, stannade på den jättestora mataffären och handlade lite vanliga nödvändigheter, sen fortsatte jag hem till den lilla staden.

Just det, bilen har blivit besiktad också och det gick helt utan anmärkning. Det var ju bra, för det hade varit väldigt irriterande om den inte gått igenom med tanke på att jag betalar dyrt för att bilen ska vara ok med service och allt vad det är med en bil som kostar.

Det här var ju kul. Eller inte alls. Igår kväll kröp ett lätt illamående över mig. Men jag tänkte inte så mycket på det förrän någon timma efter jag gått och lagt mig och blev illamående på riktigt. Så pass att jag spenderat hela natten med att kräkas. Om och om igen. Och när magen var tom, fortsatte jag att kräkas ändå.

Jag vet inte om det är något jag ätit eller om det är något annat. Men det blev inte ens en timmas sömn i natt och när det egentligen var dags att gå upp i morse, kände jag mig som överkörd av en lastbil. Så det blev till att stanna hemma och vila.

Nu sitter jag och pillar i mig lite yoghurt och flingor. Med tesked för att äta långsamt. Vi får väl se om jag får behålla det.

Trots att det bara är tredje arbetsdagen efter semestern känns ledigheten redan avlägsen. Konstigt det där hur fort det går att falla tillbaka i vardagens vardaglighet. Dagen gick, som dagar gör när man jobbar och sen tog den slut lika snabbt som den började och då åkte jag åkte hemåt och passade på att tanka bilen på vägen.

…och ovanför syns en bild på ön Ven mellan Sverige och Danmark.

Idag var det f-n svårare att gå upp. Fast jag gjorde det innan klockan ringde. Däremot är jag osäker på om jag sovit dåligt eller om jag drömde att jag sov dåligt. Hela morgonen var … off … så jag antar att det var en dröm.

Eller?

Sen blev det kontoret och det var segt att komma igång men sen blev det halvvägs full fart. Salladslunch i solskenet ute på kontorets och sen fortsatte dagen med skisser på saker och fix med annat och en webb-grej jag hjälpte en kollega nere i Skåne med.

På vägen hem var det så konstigt mycket och långsam trafik. I Skänninge fick jag svaret – den där stora marknaden pågår tydligen för fullt plus att den där nostalgigrejen håller på borta vid slottet. Djupa andetag lugnar min road rage.

 
Bilden: En rulltrappa i Lissabons tunnelbana. Det är nästan imponerande hur färglös den där uppgången är.