Man gör så gott man kan

Man kommer till jobbet med förhoppningen att efter det lilla mötet på morgonen kunna stänga in sig med lurarna bakom skärmen och köra på hårt med ett av projekten. Men mail trillar in, frågor flyger, Slack blinkar och kollegor behöver underlag och hjälp. Så istället blev förmiddagen ett gytter av allt och ingenting. Eller annat än tänkt.

Schnitzel.

Eftermiddagen. Hörlurar på och två timmar helt ostörd. Kort paus och sen mer. Plötsligt faller små bitar på plats. Även om skisser jag försöker få ordning på är kaos och frågorna fler än svaren, så tror jag (hoppas jag) att fortsättningen kan rulla på även i morgon. Trots tre möten.