Jobbet

Det där att ”kötta på” och hur mörkret kryper allt närmare

Jag stängde in mig idag. Gömde mig i mina lurar och tog bort alla (nästan i alla fall) distraktioner från kontorets ljud och kollegor. Hårt fokus på att försöka få någon styrsel i ett av projekten. Ett klurigt som ska börja smått (nåja), men samtidigt måste ha utrymme att växa i framtiden. Någonstans där i den här första planen och skisserna ska vi kunna skala upp produkten i sig. Jag vet’e f-n hur än. Men jag kanske landar i det så småningom. Hoppas jag.

Jag lämnar kontoret senare än vanligt och det är f-n nästan mörkt när jag åker hem. Att vädret är gråare än gråast hjälper naturligtvis till. Men ändå. Det mörknar tidigare och tidigare och det märks.

Vissa dagar och hur de är

Det är fredag och först var det en liten kort sovmorgon (eftersom det blev en så lång dag igår) och sen fredagsfrukost på kontoret och plötsligt blev det lunch och ett ärende och klockan tre tänkte jag åka hem men blev kvar till kvart i fem för att vi satt och pratade om förvirrat* projekt.

Men nu är det helg och här är en bild på skogarna runt Växjö. Knäppt från restaurangen på 19:e våningen där vi åt middag igår kväll.

 
* Det är alltså jag som är förvirrad. Jag vet inte vad det varit med mig den här veckan, men min hjärna har inte fungerat. Jag tror det varit lite för många bollar i luften samtidigt.

Ett möte mellan experter

Torsdagen har spenderats i ett rum nere i Växjö. Expertgruppsmöte. Där min grupp tillsammans med de andra delat med sig av det senaste halvårets arbete i respektive grupp. Sen åt vi middag på kvällen och efter den åkte jag hem till byn.

Efter jobbet åker jag hem och det är dags för helg

Det är fredag (hurra), jag kom just hem efter arbetsveckan och för tillfället skiner solen. Jag har köpt både godis och vindruvor och ska inte göra ett endaste dugg ikväll annat än att krypa upp i den sköna fåtöljen, äta av snasket jag köpt och förhoppningsvis hitta något kul på streamingtjänsterna att titta på.

Bilden: Det här är min jobbarkompis Robin. Han ritar så fort han får en stund över … och han gör det bra.

Det där med dagar som är som de är, de är också dagar

Dagar då bitar inte faller på plats och hjärnan inte riktigt fungerar, men man ändå får lite smått och gott gjort fast på ett sätt som gör att det känns som man inte har gjort något speciellt alls.

En sån dag har jag haft idag.

Det där att känna sig lite sömnig efter maten

Ständigt denna efter-lunchen-trötthet. Varje gång. Det slår i princip aldrig fel och det är oavsett vad jag än äter – även om vissa saker gör det värre än andra. Kanske är det en självuppfyllande profetia eftersom jag förväntar mig den där tröttheten varje gång jag ätit lunch.

Idag är det fredag. Det gillar jag.

På jobbet en torsdag i augusti

Halv tre i natt vaknade jag av en sprängande huvudvärk. På det där riktigt obehagliga sättet. Så jag gick upp, stoppade i mig ett piller. La mig igen och försökte att inte tänka på att jag hade ont. Djupandades för att försöka trilla ner i lugn och sömn igen. Vilket jag till sist gjorde när pillret till slut kickade in och dämpade smärtan.

Och eftersom nattens sömn inte blev så bra blev dagen lite seg. Vi försökte oss på matmarknaden på stan på lunchen, men den kändes mest jobbig eftersom det var på tok för mycket folk. Det blev vanlig lunch istället. På restaurang.

Eftermiddagen rullade på med möte och diskussion om kommande projekt. Vet inte riktigt hur det ska landa i min hjärna än, men det blir säkert bra.

Asfaltsarbete på en långsam E4 och lite mat efter jobbet

På motorvägen tar hastigheten plötsligt slut och det går oändligt långsamt. Det står till och med lite stilla en stund, men ingen tränger sig förbi, det är morgonpendlare och ny asfalt läggs där bakom krönet där borta. När arbetsdagen sen går mot sitt slut så går jag och mina kollegor ut en sväng på stan och äter lite mat tillsammans.

Det där att vara tillbaka på jobbet efter den långa ledigheten

Det var första dagen på jobbet efter semestern och det var ungefär som vanligt att vara tillbaka. Hjärnan var dock lite off och jag fick väl egentligen inte så mycket gjort. Delvis kanske för att jag sov som en kratta i natt. Igår kväll fick jag för mig att jag skulle lägga mig tidigt – vilket fick motsatt effekt eftersom tankarna på att jag borde somna gjorde att jag inte somnade alls.

 
Bilden: Besökare på Louisiana Modern Museum of Art som kollar på tavlor av Birgit Jürgenssen.

Ding, ding, ding … och där ringde semesterklockan in!

Idag var det sista gången jag gick upp ner för de där trapporna på kontoret på ett tag. Nu är det 31 dagar sommarledighet och inte för att jag hunnit känna efter än, men det känns rätt så jäkla najs.