Jobbet

Det är tydligen dags för något nytt

Det började redan innan sommaren när en gammal kollega hörde av sig och frågade om jag var intresserad att börja och jobba med honom igen. Men just där och då kände jag mig inte riktigt redo. Så jag tackade nej.

Sommaren gick och när hösten närmade sig hörde han av sig igen. Vi lunchade, pratade mer och då började det plötsligt kännas mer intressant. Kanske var det dagsformen, vädret, humöret eller … vetef-n. Så jag bestämde mig, vi bollade kontrakt och sen drog det ut på tiden litegrann. Ett tag tänkte jag nästan släppa det, men så i tisdags blev det klart.

Stunden innan tänkte jag ”ska jag verkligen göra det här!?”. Man vet ju vad man har, men vet inte riktigt vad det blir … och f-n, byta jobb när vi är på väg in i en lågkonjunktur? Men efter en kort sekunds betänketid blev det istället ”äh, det är klart jag ska” … och så signerade jag kontraktet.

Så igår morse pratade jag med min chef, lämnade in mitt besked om uppsägning och berättade även för mina närmaste kollegor. I morse fick resten av teamet och ett par andra kollegor veta.

Det är alltså dags för något nytt i arbetslivet och det känns både spännande och kommer förhoppingsvis bli kul samtidigt som det är lite läskigt. Det känns alltså sådär som det brukar kännas när man ska byta jobb.

Nu är det bara att vänta ut uppsägningstiden … som känns lite som en väldigt lång transportsträcka.

Whiteboard och runt ett bord

Svårhittad sömn gjorde morgonen seg. Sen blev det workshop större delen av dagen och sittande runt bord för diskussion om framtida förändringar och funktioner i det vi gör. Till det bättre förhoppningsvis.

Sen åkte jag hem.

Poff! Så var dagen förbi

Onsdagen kom och gick snabbare än jag hann blinka. Så som dagar gör ibland. Man gör saker på jobbet och vips är det dags att åka hem. Så jag gjorde det.

Hej igen, det var ett tag sedan

Tidig morgon för att åka till jobbet. Det är nästan lite vemodigt att lämna semesterläget. Att vakna i morse var inte speciellt svårt. Första dagen efter ledighet brukar sällan vara det. Att somna igår kväll däremot var näst intill omöjligt. Dum som jag var kröp jag ner i sängen tidigt, men det gjorde bara att jag låg och väntade på att bli trött. Problemet var att tröttheten liksom aldrig kom.

Den jobbmässiga uppstartsträckan känns väldigt lång såhär första dagen. I inkorgen låg mängder med mail som trillat in under sommaren och som väntade på att gås igenom. Hjärnan har däremot inte riktigt vaknat än, så tempot har kanske inte varit så imponerande. Eller tvärtom – det har varit imponerande långsamt.

Sen packade jag ihop mig och åkte hem till mitt.

Tick tack tick tack … Boom!

Man sitter hemma och jobbar vid det gamla köksbordet och dagen känns som att den går ovanligt långsamt eftersom man mest väntar på att den ska ta slut och sen blir det plötsligt dags och då kommer den där lätt magiska känslan när man aktiverar autosvar på mailen, stänger ner jobbdatorn, packar undan allt och har 33 dagars sammanhängande ledighet framför sig.

Nu jäklar är det semester!

Man kan jobba hemma
(men det är inte kul)

Fredag hemma vid köksbordet igen. Ett nästan tomt kontor kändes inte så spännande att åka in till och fredag är ju ändå fredag och då är det ju skönt att liksom få en kortare dag (eftersom jag slipper pendlingen). Men kul är det ju inte.

Men lunch ute på torget blev det. Svullig schnitzel med stekt potatis och bearnaisesås. Inte så nyttigt, men gott. Sen hem till köksbordet igen för att avsluta eftermiddagen innan helgen kickar in.

Man jobbar på som vanligt

Jag kallar dagens bild ”glädjen i att åka till kontoret och äta lunch med kollegorna”. Synd bara att ingen var där (eller jo, vi var några få, men inte på lunchen). Det blev take-away. Annars är det där jag är. På kontoret. Jobbandes med grejer och saker. Möten är det också.

En hemmajobbaronsdag

Fredagsfeelingen trillade precis in. Trots att det bara är onsdag. Kortvecka borde det vara varje vecka för det är otroligt skönt. Idag blev det en hemmajobbardag och saker fixades med och en lunch åts (Caesarsallad) och möten möttes.

Sen kände jag mig klar och nu tar jag långhelg.

Så vi fick applåder? Najs!

Det trillade in ett meddelande i chatten. Ett sånt man blir lite glad av. Teamet på jobbet gör saker som verkar uppskattas. Så pass att de hade börjat applådera (!). Det var som tusan.

Regn, jobb och att ta beslut

Okej, jag tar tillbaka vad jag sa igår. Om att jag tyckte att det ska bli trevligt med lite regn. Sent igår kväll, när jag låg i sängen, dök det plötsligt upp rejäla vindar och ett riktigt skyfall. Idag har det regnat lite smått mest hela dagen. Så nu kan solen komma tillbaka.

Jobbveckan fortsatte med att pilla med saker som görs. Ett möte möttes och lunch blev det. Sen ett möte till med mina design-kollegor nere i Växjö och en stund senare hade arbetsdagen plötsligt tagit slut och jag åkte hem.

Idag tackade jag nej till ett jobberbjudande som jag fick för ett par veckor sedan. Jag har gnagt tankar om och om igen, funderat och ältat mig fram och tillbaka. Men just nu känns det inte riktigt som att det är rätt tillfälle (eller vad man nu ska kalla det). Jag har det helt enkelt lite för bra och kul där jag jobbar nu. Kanske kommer jag ångra mig, men då får det vara så. Det går kanske fler tåg. Någon gång i framtiden.