Man kommer hem till staden som är höljd i dimma
Torsdagsjobbet gick undan och jag satt mest instängd i mina lurar för fokusläge för att få ordning på några grejer som stört mig. Sen en svullunch på Hamburgarhörnet. Mina kollegor har uppenbarligen dåligt inflytande på mig, för jag kan ju inte säga nej när de säger att vi ska gå dit. En god burgare är ju gott. Sen tillbaka till skrivbordet och fortsättning på förmiddagen.
Under dagen har plötsligt små gula ankor dykt upp på kontoret. Först en i köket. Sen fler och fler tills de stod lite här och där och typ överallt. Alla nyfikna på vem som låg bakom och diskussionerna allt mer vilda. ”Vem f-n är det som ställer ut alla ankor!?” När dagen led mot sitt slut råkade kollegan Martin avslöja sig. Det var ett roligt litet bus. Eller vad man ska kalla det.
Sen åkte jag hem, parkerade bilen och gick upp och lämnade mina grejer. Efter det cyklade jag bort till den andra affären och handlade lite nödvändiga grejer. Det var väldigt dimmigt ute.
Den här webbplatsen använder Akismet för att minska skräppost. Läs om hur din kommentardata behandlas.