Mat, byxor och raska fötter

Till lunch blev det en Masaman på Thai-stället på stan (vilket är ganska vanligt i och för sig) och sen passade jag på att köpa mig ett par byxor också. På det där supereffektiva sättet att jag valde ut, provade och betalade på mindre än fem minuter.

Märkligt det där med attityden hos vissa säljare i vissa affärer. Där personalen är sådär hejsan-svejsan-super-tjenis, ungefär som att vi känt varandra hela livet och nästan är bästisar. Jag tycker att det är väldigt trevligt med trevliga människor, men den där superöverdrivet trevliga attityden är lite lätt äcklig.

När jag kom hem blev det den vanliga gamla rundan. Den näst snabbaste någonsin. De springande små stegen går bättre och bättre, men jag tar det fortfarande i etapper, för jag typ dör ju varje gång.

Som det känns nu kommer jag aldrig att uppnå mitt mål att springa hela rundan. Men det är väl bara att kämpa på, så går det till slut.