Mentalt handikappade människor
(och hur de inte förstår hur korkade de är)

— ”Öh, Janne, vad dricker du för något?”

Just där och då satt jag med en spritzer (vitt vin, is och bubbelvatten) framför mig. Frågan ställd, men underförstått menad att det jag hade i glaset var jävligt fjolligt. En man ska dricka öl. Eller något starkt. Som grôgg.

Samtidigt som personen framför mig fortsätter att bluddra — för det är ingen fråga han vill ha svar på. Han är bara väldigt full och beter sig allmänt som en idiot. Istället håller han i sitt drinkglas och spretar överdrivet och teatraliskt med lillfingret. Enbart för att understryka och fortsätter.

— ”Öh Janne … du är la’ lite fin i kanten eller?”

Jag förstår vad han egentligen menar men orkar inte ens bemöda mig att svara. Istället tänker jag att om han med ”fin i kanten” menar att jag inte är mentalt handikappad och obildad tölp som han, så definitivt ja. För ärligt talat förstår jag inte riktigt vad jag dricker har med någonting att göra och varför det är så viktigt för en person att behöva slänga ur sig nonsensdumheter till folk han inte känner.