Morgontröttheten och eftermiddagshastigheten

Jag vill ha solsken. Jag blir gladare då. Morgonen var seg. Svårstartad. Men till jobbet kom jag. Morgonrutinen liksom bara rullar på ändå. Det var ett möte där vi gick igenom saker som görs.

På förmiddagen ringde plötsligt telefonen. Lokalblaskan ville veta vad jag – eftersom jag bor i närheten – tyckte om att det var en skottlossning i området härom kvällen. Men det är väl inte så mycket att tycka om det. Jag känner ingen större oro i alla fall, även om det såklart är olustigt.

Sen fick jag upp tempot rejält på eftermiddagen och det gjorde att den bara försvann som i ett nafs. Så då åkte jag hem till min lilla stad igen.

För övrigt fyller min ena bror år idag. Hurra för honom!