När jag ser en människa tror jag att jag vet hur hon är.

Jag går till bilen efter jobbet och möter en kvinna med yvigt hår och en lysande, jätteturkos jacka. Hon har en midjeväska runt magen. En sån som folk hade på sig någon gång på 80-talet. Fast hon ser inte ut som typen som har den ironiskt. Hon bär sin midjeväska på fullaste allvar. Hon gillar den ganska mycket; ”För det är ju så himla praktiskt”. I sin lilla midjeväska har hon säkert sin plånbok, en mobiltelefon av äldre modell och sina nycklar till sitt hem med rosablommiga gardiner. Och hade hon inte sett lite för kristen ut, så hade hon säkert haft ett paket cigaretter där också. Men nu röker hon ju inte. Hon tycker att det är jätteäckligt att röka. För tolv år sedan, när hon hade druckit ett helt glas vin på firmafesten (i vanliga fall dricker hon inte alls), så provade hon att dra några bloss. Men det funkade inte. Hon hostade och tyckte att det smakade jätteäckligt. Och så hostade hon lite till, fnissade lite försynt och lovade sig själv att aldrig göra så mer.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , ,

0 kommentarer

  1. Svara
    Anonym tor 20 sep 2007, 18:16

    Ja, tyvärr bildar vi oss ofta en uppfattning om människan efter klädsel i stället för att tänka:

  2. Svara
    Anonym tor 20 sep 2007, 18:17

    oj…hann aldrig skriva klart. ”Visa mig hur du lever så ska jag säga dig vem du är”.

  3. Svara
    anne fre 21 sep 2007, 09:26

    hahah! så där har jag tänkt massor med gånger om folk, kanske inte just det scenariot, men man är lixom ”klar över sin bild” av folk genom att bara kolla på dom. sen när man lär känna någon så visar dom sig vara helt fantastiska och intressanta! gång på gång får jag påminna mig om att inte döma efter intrycket.

Skriv en kommentar eller berätta något kul – då blir jag glad!


Den här webbplatsen använder Akismet för att minska skräppost. Läs om hur din kommentardata behandlas.