När man blir gammal blir man tydligen som ett litet barn igen

Vad sägs om den här lilla knasigheten då: Jag har blivit med ”pennskrin”. Fast idag och i vuxen ålder antar jag att det kallas för ”case”. Som i ett dragkedjeförsett fodral till alla mina pennor, bläckpatroner och sånt som ofta ligger huller och buller i jobbväskan och skräpar. Eller skräpar är väl synd att säga eftersom jag använder dem ofta och mycket.

Jag hade ett när jag var barn också. När jag gick i skolan. Det här är i och för sig annorlunda, men funktionen ändå densamma.

Skriv en kommentar eller berätta något kul – då blir jag glad!


Den här webbplatsen använder Akismet för att minska skräppost. Läs om hur din kommentardata behandlas.