När morgontröttheten vaknar till liv
(och dags- och kvällströttheten)

Det känns som att det är mycket gnäll nu. Men vinterhalvåret gör det med mig. Sommarhalvåret är allting lite enklare. Nu blir varje morgon bara svårare och svårare. Vaknandet. Uppstigandet. Mörkret utanför. Gråheten. Det är segt. Lampan som tänds och dimmar upp ljus innan larmet ringer hjälper inte. Jag får ju ändå nästan lite sovmorgon nu på dagarna när jag inte åker in till kontoret. Men ändå inte.

Gah!

Det är nästan som kväll trots att det det är mitt på dagen. Jag måste tända lampor omkring mig för att se i dunklet. Jag längtar efter vår. En ljus, skön och med solsken. Där och då, tillsammans med att ljuset kommer tillbaka, kanske även Corona-skiten kan lägga sig ner och försvinna (sannolikt inte). Jag är oerhört trött på det eländet. Skitsamma. Jag får väl tända några extra lampor tills dess.