Om Nobelpriset 2011

Jag tänkte jag skulle skriva några rader om årets Nobelpris, för det är ju intressant även om man inte alltid förstår vad det egentligen handlar om. Men det är ju inte säkert att Nobel-folket gör heller. Som till exempel när Elfriede Jelinek fick priset 2004 och Horace i en intervju pratade om att han inte förstod.

”Första sommaren jag satt ned med hennes böcker
var det mycket jag inte förstod”

Nobelpriset i fysiologi eller medicin blev ju delat mellan Bruce A. Beutler och Jules A. Hoffmann för deras upptäckter om aktiveringen av medfödd immunitet och Ralph M. Steinman för hans dendritceller och förvärvad immunitet. Det låter ju bra, men eftersom jag har dålig koll på medicin och fysiologi så säger det mig inte så mycket. Jag antar att det är väldigt bra eftersom de får årets pris.

Kemipriset fick Dan Shechtman för någonting om kvasikristaller. Min första tanke om att det var något pretentiöst fick mig att fnissa för mig själv, men så är ju min humor också väldigt varierad. Någonting om omöjlig symmetri i några kristaller? Äsch, orkar helt enkelt inte.

Årets litteraturpristagare blev Tomas Tranströmer med motiveringen ”för att han i förtätade, genomlysta bilder ger oss ny tillgång till det verkliga”. Jag har ingen relation till Tranströmer alls. Jag känner till honom, men har aldrig läst något av honom.

Mest spännande är fysikpriset. I år går ena halvan till Saul Perlmutter och andra halvan till Brian P. Schmidt och Adam G. Riess. Rymden fascinerar mig och när jag läser nedanstående rader i pressmeddelandet så blir jag alldeles pirrig och vill veta mer.

Att universum utvidgar sig alltsedan big bang för nästan 14 miljarder år sedan har varit känt i årtionden. Men att utvidgningen accelereras är häpnadsväckande. Kommer accelerationen att fortsätta blir iskyla universums öde.

I morgon får vi veta vem som får årets fredspris och på måndag Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne.

Bild ovan från The Nobel Foundation