Öschöte, guschelôv!
Jag kan inte hjälpa det, men ibland när jag hör folk som pratar östgötska (trots att jag själv är östgöte och pratar östgötska) så undrar jag om de är mentalt handikappade eller något sånt. En del personer, när de pratar sin version av dialekten, låter helt enkelt så otroligt … korkade.
Som tanten jag nyss hörde utanför mitt hus när jag var på väg in. Det var något med tonen, melodin och dialekten som tillsammans gjorde att jag undrade om hon ens förstod vad hon själv sa. Det gjorde hon uppenbarligen och det är nog (förhoppningsvis) inget fel på hennes intelligens.
Men jäklar så korkat det lät.
Sen undrade jag om jag också pratar sådär. Med sje-ljud som låter som en sprucken blåsbälg och Ö:n som om man hade väldigt ont i magen. Fast det gör jag nog inte. Annat än när jag överdriver och låtsas prata dum-östgötska.
Hoppas jag.
Läs andra bloggar om östgöte, dialekt, östgötska, mentalt handikappad, korkad, ton, melodi, intelligens
3 kommentarer
Skriv en kommentar eller berätta något kul – då blir jag glad!
Den här webbplatsen använder Akismet för att minska skräppost. Läs om hur din kommentardata behandlas.
Som jag då. Jag låter också bara sådär urbotat korkad när jag överdriver min fula dialekt.
Har du tänkt på att så fort det ska vara någon korkad person med några för få chips i påsen men i ngn film så är det en östgöte? Typ ”bLiie re nån andra värs?”-figurer.
😀
Håller med helt! Östgötskan i den mest bonniga formen låter verkligen töntigt. Hela Östergötland lider av någon slags dum-dryg halvgnällig inställning till allt och alla. Den där urgulliga och sjävgoda attityden till de infödda som aldrig får någon fart i baken och sätter saker i rullning. Så har också Östergötland större problem än andra delar i Sverige med arbetslösheten. När andra gör saker står Öschöten och glor på Göta Kanal eller något träd i skogen och säger ”åå göschelöv att en ä östgöte” – sen går han till Arbetsförmedlingen. HA HA !
När jag och min fästmö Gunnel i början på 70-talet körde runt på en campingsemester i min grön/vita hundförtia, så hade jag en sk ”PR-radio” monterad i bilen.
När vi kom farande på E-fyran i sista backen mot Peking norrifrån (vi är Stockholmare) så lyssnade vi på en konversation mellan två öschötar och breakade in i samtalet med en fråga som var vanlig mellan dom som chattade med sådan radio. Man kollade sändning och mottagning, osv.
Jag: hallå hallå här är en stockholmare som undrar hur jag låter
En av öschötarna efter några långa sekunder: stoåckhoålmare har väl allri loåtit säerskilt broa, dö.
Underbart svar, glömmer jag aldrig.
För övrigt så kom min morfar från Slaka, så jag älskar östgötska dialekten.